Alla mina vänner och de flesta övriga i min generation skulle jag tro, har någon form av koppling till sociala medier. För mig personligen är det extremt viktigt för att bygga mitt varumärke, kunna få uttrycka mina åsikter och visa engagemang.
Självklart vill jag också att det jag lägger upp ska få lajks, att mina följare gillar det och att jag får bekräftelse. Det är en så mycket mäktigare känsla att få bekräftelse från 100 personer på en gång på nätet, än att några få säger uppskattande saker personligen. Det är ju också bland de negativa konsekvenser man kan uppleva med sociala medier, att man blir så påverkad av resultatet.
Jag märker att jag själv faktiskt mår sämre när mina Instastories inte ses av så många – det känns som att jag har gjort något fel. För det är numera helt normalt att den bekräftelsen man får kommer på sociala medier och inte direkt från människor i ens omgivning. För mig och mina kompisar är Insta och Instastories absolut största plattformarna för det content vi lägger upp, som ska profilera oss.
Snapchat använder vi mer för vardaglig direktkommunikation. TikTok är en väldigt ny app där fokus ligger på att skapa humorvideos och musikklipp och den har snabbt blivit populär. Facebook är stendött för oss. Det är ju, som sagt, viktigt att man kan gå in och kolla hur det går för inläggen, det är färskvara och många som lägger upp nytt material hela tiden.
Vad är det då vi fyller våra plattformar med? Det som blir stort och känns viktigt för min generation är att dela nyhetsartiklar som vi tycker är relevanta, att skriva och dela texter om kroppspositivism, globala klimatmålen och lyfta andra politiska inlägg som är viktiga för oss. Det finns ett högt medvetande idag om att det finns fundamentala fel i världen och man måste helt enkelt bidra. De flesta runt mig tycker att Greta är en fantastisk förebild. Någon i vår ålder som verkligen har lyckats få ett otroligt genomslag.
Humorklipp är också stort, det är aldrig fel att använda humor för att få lajks. Men man kan också tänka på estetik när man postar bilder. Att lägga upp sådant som ser bra ut och som ger en estetisk upplevelse för de som tittar. Jag skulle själv aldrig lägga upp sådant som är negativt, som att jag har en dålig dag eller så. Man vill ju visa sitt bästa jag och här finns naturligtvis en fara i att man blir påverkad av andra, som också visar sina bästa sidor. Det kan absolut skapa en stress och göra att man blir negativt påverkad, för att man jämför sig och kanske upplever att andra har det mycket härligare och roligare. För de flesta gör ju som jag och lägger bara ut bra grejer.
Jag upplever, i alla fall i mina flöden, att det finns en stöttande attityd och positivt mottagande för det som läggs upp, men om det kommer något som går emot den allmänna opinionen, om Sverigedemokraterna till exempel, så blir det inte så väl mottaget. Man får direkt fördomar om personerna bakom inlägget i fråga. Och även om vi alla lever med våra sociala medier, så finns det en viss negativ attityd mot att överanvända dem. Om vi jämför skärmtid och konstaterar att någon tillbringat väldigt många timmar där, kan det också skapa kritik och man kan bli ifrågasatt av den anledningen. Det kan ju uppfattas som lite dubbelt, men då känns det som om personen inte kan göra något annat.
Sammanfattningsvis kan jag tycka att det finns så mycket positivt med sociala medier, men jag skulle önska och hoppas att vuxna framöver kan hjälpa sina barn att inte behöva bli bekräftade från sociala medier hela tiden. Att få känna att man duger som man är. Eftersom sociala medier tiodubblar det här dopaminruset man får, behöver man hjälp att hitta den bekräftelsen på annat håll, så inte allt i tillvaron handlar om det. Jag hoppas att generationen efter mig inte kommer att känna sig misslyckade av att inte få tillräckligt många lajks på sina Insta.
Text av: Viggo Hangård.
Viggo är 18 år och går sista året på estet/sammedialinjen på Täby Enskilda gymnasiet. Han spelar teater och är också pedagog för yngre elever i teater. Viggo har alltid varit engagerad i föreningsliv och brinner för frågor om rättvisa, psykisk ohälsa och politik. Han bloggar regelbundet om samtidsfrågor på www.orakelpr.se