Varför är tvång så onödigt?

Mellanslag, nycklar, kalender, klocka, dödsannonser och annat obehag.

En listig och lustig grej med tvång är att ju längre man går utan dem desto mer absurda verkar de. De perioder jag ägnar dem konstant uppmärksamhet känns de nästintill fullt logiska. En naturlig del av min vardag. Nu har det varit lite lugnare på den fronten ett tag, därav denna fundering:

Varför är tvången så onödiga? Allraminst töntiga..

Det var i natt tanken slog mig. Jag kom på mig själv med att räkna lite år, när jag egentligen borde sova. Plötsligt tänkte jag: Vad har jag för nytta av det här i livet? Jo, det finns ett tillfälle. När någon frågar “Hur gamla är alla i det här rummet nästnästa val tillsammans?” eller liknande. Då kan jag svara snabbt som katten, då får man valuta för alla sömnlösa nätter. Men annars är svaret: ingen nytta what so ever.

Och tills den dagen det är en merit att inte ha ett enda extra mellanslag i sina texter eftersom man dubbelkollat alla, att det är just detta juryn som ska utse vinnaren till Stora Journalistpriset letar efter – tills den dagen blir svaret detsamma: ingen nytta what so ever.

Samma sak gäller att spola i kranen, inte gå på linjer, kolla spisen (jo här fyller det en funktion – en gång), läsa om sidan i boken baklänges, framlänges eller uppochner, sudda ut och skriva om exakt likadant – det fyller ingen funktion i livet!

Förutom en. Det gör vardagen lite lättare att uthärda för oss som inte riktigt kan hitta “den där känslan” på annat sätt just då. Vi som vet att människor dör oavsett om vi räknar, spolar eller balanserar, men som bara måste utifallatt. Och för oss är det inte alls onödigt och töntigt just då. Det är på fullaste allvar – och för detta förtjänar vi faktiskt lite respekt. Först då kanske vi vågar berätta om det, och förhoppningsvis, såsmåningom bli av med det.