Vardagspsyko

Om ett vardagspsyko vill plocka svamp i ballerinakjol - då gör hon det!

I går lekte jag tvättstuga. Jag kallar det så eftersom jag “tvättstugstränar”. Det är ungefär som att arbetsträna, men man gör det i tvättstugan.

När jag var klar mötte jag grannen i hissen. Stolt över att vara klar två minuter innan tiden var ute, förkunnade jag högtidligt:

– Om en halvtimme hämtar jag sista tvätten i torkskåpet.

Hon såg så nöjd ut att jag kände för att säga något mer. Jag kände ett slags band mellan oss, så jag sa:

– Det ligger lite kvarglömd, vikt tvätt där inne.

– Vek du den? sa hon. Jag brukar bara slänga ut den ur maskinen, det där gör mig så arg!

– Jag är själv så snurrig, så jag förstår att det kan bli så, svarade jag.

Hissdörren slog igen. Bandet mellan oss var borta. Men vet ni, det skiter jag i. Jag kallar mig själv vardagsfeminist. Eftersom jag är en sådan som inte kan hålla tyst på fest när någon drar ett sexistiskt skämt. Jag är den som skiter i att “det blir ju en så tråkig stämning”. Nu har jag ett nytt ord. Jag är “vardagspsyko” också.

Riot!