Torr midsommar!

Torrt!

Glad Midsommardag kära läsare! Hoppas ni har haft en magisk midsommar. Själv slog jag runt ordentligt och var inte i säng förrän klockan tolv! När man börjar tjata på sin gravida väninna om att få åka hem och sova, då blir det ganska klart för en att man är en torris. Förmodligen är jag för torr även för torrbollarna, så jag ber om ursäkt om jag förolämpar någon genom ordvalet.

Jag tror min präktighet bottnar i en stark känsla av att alltid behöva hålla igen. En rädsla över att vara fel, för mycket eller den ständigt konstiga. När jag anförtror detta för någon vän blir reaktionen, allt som oftast “Men så uppfattar inte jag dig!”

Nej, såklart! Jag har ju ägnat större delen av mitt liv åt att spela normal. Man blir lite av en expert inom området efter en sådär trettio år. Men nu har jag alltså gjort upptäckten: allt detta igenhållande har gjort mig till en torrboll! Och för första gången i mitt liv har jag en identitet som jag kan vila i. Något som verkligen är jag.

Tur är att i dag anser jag torrhet vara en ytterst angenäm egenskap, något eftersträvansvärt. Dessutom har jag en supercool pojkvän som tycker det är sött när jag snöar in på småfåglar, och som tycker stora (gigantiska skulle vissa säga) bomullstrosor är snygga.

Torr Midsommardag på er allihopa – nu ska jag brodera!