Stranden

Nu ligger stranden öde på min sommarö. I alla fall på morgonen. Badrocksgänget som under sommaren varje morgon mycket tidigt gick ner för att ta ett bad, är nu tillbaka i storstaden eller håller sig inomhus i värmen. Vi tänker alla på nästa sommar när vi återigen går den gamla vägen ner till stranden tidigt på morgonen och med stor hänsyn lämnar rätt stora avstånd mellan oss för anständighetens skull. Ingen använder baddräkt före klockan åtta.

Under den gångna sommaren upplevde vi flera dagar att det var varmare i vattnet än på land. Den sensationen var ny för de flesta av oss. Nu är det kallt. Stranden skiftar från den ena dagen till den andra och är ibland till stor del uppslukad av vågorna när det är högvatten. Andra dagar har vattnet dragit sig tillbaka och lämnat en bred strand åt de badande familjerna på dagarna. Det fanns också helt olika morgonhälsningar från sjön. Om det blåste och gick höga vågor, hörde man en mörk stämma, kanske med en varning att inte gå så långt ut. Andra dagar möttes man av ett litet fnitter från sjön när vinde helt hade lagt sig.

Nu är morgonbadarna borta från stranden men många vandrar utefter vattenbrynet och njuter av vind och hav. Om man är i sällskap eller ensam spelar ingen roll. Promenaden vid stranden ger alltid impulser till nya tankar eller gamla minnen.