Språket

Ett levande språk måste förändras, det vet jag. En stor reform föreslogs på trettiotalet när jag gick i skolan. Verbens pluralformer skulle slopas. Vi fick själva välja om vi ville skriva Vi sprang i stället för vi sprungo, men det måste vara konsekvent, inte både och. Förändringen var väl motiverad, men mötte naturligtvis en hel del motstånd.
De förändringar i språket som jag möter i dag är mer en följd av en etablerad ovana än en genomtänkt diskussion. Objektsformerna håller på att försvinna, prepositioner blandas ihop och att göra något själv betyder att göra något utan sällskap, inte utan hjälp. Medveten om hur gnällig jag låter, känns det i alla fall skönt att ha det sagt.
Relaterat innehåll

Sensommaren
Sensommarvärmen dröjer sig kvar, solen värmer fortfarande och lockar till kaffe eller annat utomhus på...

Fråga föräldrarna
Varför lyssnade jag inte när Mamma berättade? Varför frågade jag inte Pappa? Nu är det...