Somliga måste få sova på vintern

I morse hamnade jag på tvären. Om man får uttrycka sig milt. Det får jag, det är min blogg, därför utelämnar jag saker precis som jag vill. Typ soffkuddar och vrål. Sånt sysslar inte jag med.
Nej, i den här versionen sa jag “oj nu blev det lite svårt för mig, tihi”.

Tihi. Vill inte! Bättre i morgon. Eller på torsdag. Hål i ena strumpbyxan. Den andra för kort. Ena tröjan för kall och den andra för tjock under jackan. Kli, skav och knöl! Aaaaaaaahh! Oj, nu kom hela sanningen fram ändå.

Nu till saken. Vi skulle till torpet för att “bomma igen inför vintern”. Hur sorgligt låter inte det? Man behöver inte mycket fantasi för att genast associera till saker som döden. Bomma igen. Vinter. Förändring. Dvala. Döden.

Vi kom iväg. Väl framme fick jag plantera lökar. Ovanpå la jag löven som nu fallit från min lönn.

Det blir höst och vinter. Och vår och sommar igen. Sådär är det oavsett om jag kastar kuddar eller inte. Träden och blommorna måste få sova.

I vår ska jag hänga tillbaka min gunga i den stora lönnen och titta på mina krokusar. Nu vill de sova.