Ge en gåva

Snäll läxa

”Behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad” tycker Herren Vår Skapare och där har hon en poäng.

Min psykolog har inte skapat jorden på sju dagar eller så (hon kan inte heller gå på vatten eller få lama att gå). Men, hon har en hel del bra idéer. En läxa jag har är att ”vända på känslan” (eller tanken – kommer aldrig ihåg). Till exempel står det på läxpappret ”gör en snäll sak med personen du är arg på istället för en dum”. Och ja – detta funkar, enligt henne, även på djur.

I dag vill jag vara duktig och göra läxan. Här hemma är bara jag och Marilyn (för den nytillkomne läsaren Marilyn = katt tillika hemmets lilla ljuspunkt). Jag ska vara ärlig men uttrycka mig ödmjukt, den här veckan har jag slarvat med läxorna. Oftast är det kläderna i högra lådan i linneskåpet som fått smaka på mitt morgonhumör, strumpor, underkläder och strumpbyxor. De är nära tillhands, lätta att slänga och ger en skön effekt. Men indirekt får både pojkvän och katt sig en släng av min ilska. Och just denna vecka även mina (f.d) favoritljusstakar (r.i.p).

Men i dag har jag varit så snäll, så snäll. Nyss kom Marilyn och la sig bredvid mig i sängen, vid elementet. Vi har smygtittat på fåglarna i parken, gosat och småpratat. Och internet, lilla söta internet la av mitt i inlägget. Istället för att skrika sa jag till på ett snällt sätt. Och det fungerade!

Nu börjar jag ana vad som händer. Det är inte internet, katten, strumporna eller ljusstakarna som jag är arg på. Det är mig själv.

Och i dag ska jag göra en snäll sak med den personen istället för en dum. (Vi ska nog på museum – jag får bestämma helt själv).

Prova!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

15 kommentarer till “Snäll läxa

  1. Katarina

    Åh vad jag tar till mej. Det skaver nåt hemskt i mej idag och likadant igår.
    Blir tokig (eller tokigare). Vill gräva ner mej eller springa ifrån mej själv.
    Och så tar man ut det på sina nära, som vanligt. Blä.
    Har sån makalös ångest för att jag ska köra bil. Undrar om det är nån mer som känner likadant.
    Mardrömmar i två nätter om felparkeringar, krockar mm mm.
    Men kör inte då människa, kanske nån tänker.
    Skulle inte göra det om jag inte bodde i en liten håla med urdåliga bussförbindelser.
    Har lånat bil för att kunna köra min son. Han ska inte behöva lida för att vi bor där vi bor, tänker jag.
    Att köra bil blir bara mer och mer ångestladdat. Borde ju bli tvärtom. Men nej.
    Men det är precis som du skriver Tove – man är arg på sej själv. Och besviken, känner jag.
    Vill vara den där mamman som svingar sej in i bilen och avspänt kör mitt barn hit och dit.
    Eller nej förresten. Det är så jag tror jag förväntas vara.
    Egentligen vill jag bo i Stockholm, ha nära till tunnelbanan och bli fri och oberoende på det sättet. Har bott så förut och längtar tillbaka.
    Ska också försöka vara lite snällare mot mej själv idag. Jag ska få Häagen-Dazs glass ikväll, har jag just bestämt
    Hoppas du får en mysig dag på museum. 🙂

    Svara
  2. Frida

    Åh gudars som jag känner igen mig hos er båda, Tove och Katarina! Min pojkvän har fått alldeles för många (helt oförtjänta) kängor på sistone, jag beundrar honom för att han står ut… Och igår försökte jag skriva ett blogginlägg (det första jag orkat med på nästan en månad) och när det började närma sig klart så knasade hela datorn ur och hängde sig! Jag satt och grät och skrek och bankade frustrerat…för visst är det väl så att jorden går under om jag inte får iväg inlägget precis direkt? 😉 Tillslut gav jag upp och fulstängde datorn, och i förmiddags bad jag snällt istället och nu är inlägget ivägskickat (för självklart sparades ju utkastet automatiskt, vilket inte över huvud taget fanns i mitt huvud igårkväll…)

    Och det där med bilkörning…jag har försökt men inte grejat att ta körkort, det är ju helt vansinnigt att rulla runt i en sån där och hålla reda på skyltar och spakar och pedaler och dessutom vad andra människor kan tänkas få för sig när man knappt har koll på sig själv! :S Tyvärr så utbildar jag mig inom ett område där det är svårt att få jobb utan den där lilla inplastade saken så jag måste se till att fixa det (sen kan jag ju göra mitt yttersta för att slippa köra, bara jag fått ett jobb…hmm, känns ju nästan lite diskriminerande egentligen att man inte ska kunna få ett jobb för att ens ADHD står i vägen för ett körkort och trygghet att köra…)

    Ja det kan ju förresten vara en passande fråga här…känner någon här till någon körskola i Stockholm som har vana av psykoelever eller elever med körrädsla, eller som helt enkelt bara är riktigt grymma pedagoger?

    Svara
  3. Barbro

    Usch ja, har inte det varit den värsta sanningen att upptäcka att det inte är andras fel 🙂 Skojade nu!
    Nyttigt och jobbigt, men vi är så duktiga som jobbar med det här. Vi är priviligerade (?) som får chansen till profesionell (?) hjälp och som får chansen att lära oss. Tänk de förvirrade själar som aldrig fattar att man kan få hjälp att må bättre här i livet.
    Så tänker jag hela tiden, för jag känner att jag fått en gåva. Nu ska jag på Ålands-kryssning och vidga mina och andras vyer 😉
    Kram och kärlek till er alla här, Tove och läsare och kommenterare 🙂

    Svara
  4. Barbro

    Körkort har jag aldrig vågat ta eftersom jag vet att jag inte litar på folk och inte fokuserar på rätt saker. Jag skulle vara värsta trafikfaran 🙂

    Svara
  5. Barbro

    Tove! Gör en facebookgrupp som vi kan va med i. Lättare att kommentera och skriva kortare inlägg. Den kan göras hemlig så ingen oinvigd behöver läsa och inte förstå 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Ja Barbro, visst är vi duktiga (nej, bäst!!) och framförallt prilivigiligerade (svårt ord)! Hoppas att alla förvirrade själar hittar hit och får tips och känna sig lite normala 🙂
      Jag har faktiskt lagt fram idén till Vårdguiden om att alla bloggarna här kunde få facebook-sidor (i förra veckan). De skulle kolla upp det, vill ha twitter också!
      Det är en jättebra idé!
      Ha det så toppenbra på kryssningen och vidga allas vyer (och dina egna) Kram <3

      Det låter jättejobbigt Katarina! Jag tycker inte "men kör inte då människa" för jag vet hur det är när man vill vara som alla andra och inte kan. Man behöver faktiskt inte vara som alla andra och du är världens bästa kokobello-mamma! Jag tycker du ska klappa sig själv på axeln och njuta av din glass som du har förtjänat!
      Jag vet hur det är när man vill flytta – man är en bra bit på vägen när man formulerat en dröm och har ett mål..

      Frida: Jag är i samma situation som du! Kämpar som ett djur med mitt körkort, bara för att ha det i jobbet. Går inte att få jobb på till exempel radio utan körkort. Visst kan det kännas diskriminerande! Jag fick inte ett jobb enbart på grund av det, skulle återkomma när jag tagit kortet (det var två år sedan och en väldig massa pengar). Ska kolla upp om jag hittar en körskola för psykon, kanske någon annan har tips! Tack och lov för tålmodiga partners!

      Svara
  6. Katarina

    Tack söta du. 🙂 Axeln är alldeles öm av allt klappande. Var arg och frustrerad först men sen blev jag sams med mej själv. 😉
    Nu har jag kört klart för idag – i snö och regn för att öka på ångesten lite.
    ”man är en bra bit på vägen när man formulerat en dröm och har ett mål” Åh vad underbart! Gick rakt in i hjärtat. Precis vad jag behövde höra just nu.
    Vill gärna tro det med, att vi är på väg härifrån.
    Står i kö till aspergerskola för min son. Får han plats till hösten då blir det Stockholm. Hoppas hoppas!
    Känner en kille som gick special körskola. Textade honom för att kolla vad skolan heter men har inte fått svar än.
    Du har så rätt. Man behöver inte vara som alla andra. Men skulle va skönt att kunna slappna av och få va sej själv.

    Svara
  7. Katarina

    ps. Körskolan jag nämnde ligger inte i Stockholm är bäst att tillägga.
    Det är ett internat. Minns inte hur länge han bodde där.
    Känner som du Frida. Är massor med grejer man ska ha koll på i trafiken.
    Blir kortslutning i skallen till slut. 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Skönt att du kört klart nu Katarina! Och att du klappat dig på axeln 🙂 Hoppas, hoppas din son får den platsen! Det är härligt när drömmar slår in, och det är härligt att drömma 🙂
      Tack snälla du för tipset om körskola! Jag hade aldrig kommit på idén att det ens fanns liknande – tror det kommer bli något för mig! Kanske en av mina drömmar som kan kryssas av. Gjorde en lista för två och ett halvt år sedan, har betat av en hel del – det handlar mycket om att formulera vad man vill. Till exempel hade ju aldrig det tipset dykt upp om inte Frida slängt ut frågan..

      Svara
  8. Katarina

    Va kul, va glad jag blir. 🙂
    Killen jag känner fick tipset att gå där för sina inlärnings- och koncentrationsproblem. Några år senare fick han sin adhd diagnos.
    Han kör bil toppenbra. 🙂
    Du har så rätt Tove. Det handlar mycket om att formulera vad man vill.
    Lycka till med era körkort tjejer! 🙂

    Svara
  9. corinne wester

    hej Tove!
    jag ville bara säga tack för att du delar med dig av dina livserfarenheter i en blogg. Det är häftigt!
    med vänlig hälsning corinne

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *