Sjön

Min sommarö ligger i havet, men här säger man sjön. Sjöarna kallas träsk.
Sjön har många sätt att tala med oss på stranden. När det blåser hård, nordlig vind, hör jag den berätta om olyckor som ägt rum för länge sedan. Den gör det för att visa sin styrka och varna mig för att gå i. Är jag ensam på stranden, prövar jag min röststyrka och skriker tillbaka. Ingen hör, men jag tycker att det känns bra.
I går kväll var det nästan stilla och jag måste gå långsamt för att uppfatta viskningarna från det försiktiga skvalpet i vattenkanten. Jag fick med mig en hemlighet hem. Det händer att sjön skrattar åt mig eller med mig. Fnittrar ibland eller skrattar utan att kunna sluta. Då undrar jag vad som är så roligt, och kan le inombords. Sjön vet.