Ge en gåva

Psyko-sticka

Sitter med fönstret öppet, har fötterna på elementet och en katt bredvid mig. Hon har lagt sig på min fot, hennes sätt att få mig kvar på samma ställe en stund. Vi njuter av vårluften. Jag lyssnar på fåglarna som kvittrar (och två bebisar som skriker i kör) och förundras över en slags varm känsla i bröstet.

Hörde av en kompis att det tydligen finns en ”rynk-sticka”, med den kan man se hur ens rynkor försvinner (hemska tanke – jag älskar mina). Ungefär som en tand-sticka som visar hur vita ens tänder blir.

Jag skulle vilja ha en psyko-sticka. Anledningen är att jag liksom inte fattar när jag gör framsteg. Visst märker jag att jag inte har vanföreställningar längre, eller att jag inte måste räkna år i huvudet en gång i kvarten, men de där småsakerna missar jag.

En bra idé är att föra minnesdagbok, men seriöst -vem kommer ihåg det! Jag har sagt det förut men det är värt att säga igen: man måste vara frisk för att få vara sjuk. Och när man är frisk vill man bara glömma skiten.

Min resa är långt ifrån klar, men jag kan dela med mig av några av anledningarna till den gnutta värme jag känner i bröstet:

1. Arbetsförmedlingens rehab har fångat upp mig och hjälper mig så jag slipper bada i fakturor och istället kan ägna mig åt frilansande.

2. Jag har börjat dra räkningar på autogiro.

3. Jag prenumererar på linser som kommer i brevlådan och dras på autogiro.

4. Jag har fått in rutinen att lägga in varje möte, stort som smått i mobilen – med påminnelse. I mobilen har jag även gps som hjälper mig att inte gå vilse. Där finns också en reseplanerare, utmärkt när man råkat gå hemifrån utan att kolla upp vart man är på väg.

5. Jag validerar mig själv – det vill säga jag förlåter mig själv för att vara en klant ibland.

Jag jobbar på att göra denna lista längre. Den kan ju vara lite som en psyko-sticka.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

14 kommentarer till “Psyko-sticka

  1. Ardita

    Hej! Själv är 29 år gammal och fick Adhd diagnos i januari i år.. Har börjat med medicinering idag sju veckor sen.. dock mår inget vidare 🙁 mår illa och har även ont i kropp och leder.. Känner du igen detta?

    Svara
  2. Tove Lundin

    Hej Ardita!
    Fy, det lät inget roligt! Själv äter jag inte medicin mot adhd. Kanske någon annan här gör det och känner igen sig?
    Om du inte känner dig nöjd med medicinen kan du be om att få alternativ behandling. Till exempel kbt. Det är ju alltid knivigt det där, att väga fördelarna mot nackdelarna när det gäller medicin. Själv har jag valt bort en medicin (mot bipolär) just på grunt av biverkningarna. I bland tar det ju ett tag innan kroppen vänjer sig, tycker du ska fråga din läkare!
    Hoppas verkligen du hittar rätt, ge inte upp!

    Svara
  3. Anna

    Jag tittar in här lite då och då. Börjar kännas som en trevlig vana att liksom kolla läget. Själv har jag slutat med min antideppmediciner som jag åt i fem år. Jag blev överviktig på kuppen, sov dygnet runt, tappade alla känslor och jag som alltid tyckt att våren var så underbar med allt ljus och speciellt den där lukten som bara vår kan ha. Nu lever jag igen på gott och ont sedan några veckor tillbaka. Jag är bipolär och vill ta reda på vem jag är efter de här jävla åren där ingenting har spelat någon roll. Jag ser det som en prövotid, jag får se om jag fixar alla stressmoment som jag hela tiden måste hantera men jag är människa nu iallafall, det är jag glad över. Jag skyller på att jag är en konstnärssjäl och då får man ju vara lite knäpp och känslig och allt det där. Men, vilka biverkningar menar du finns i mediciner mot bipolaritet? Hur är det att vara utan?

    Svara
  4. Tove Lundin

    Hej Anna!
    Vad kul att du tittar in här ibland! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, det hjälper många. Precis rätt inställning, man är lite konstnärssjäl med allt vad det innebär – de som tittar konstigt på en är bara avundsjuka!
    Nu äter jag bara antiepileptika mot humörsvängningarna. Den andra medicinen var jag tvungen att äta för att ”stoppa upp”. Men när jag blev stabil slutade jag, och som du beskriver – jag fick livet tillbaka.
    Jag äter väldigt låga doser och skulle ljuga om jag sa att allt var bara bra. Men precis som du vill jag känna vårlukt. Och jag vill inte skämmas över den jag är längre – det har varit den värsta stressen!

    Svara
  5. Katarina

    En psykolog jag gick till tipsade mej om taktil massage. Hade ingen aning om vad det var men bestämde mej för att prova.
    Psykologen tipsade om ett ställe där underbara Marie gav mej denna massage med det besynnerliga namnet.
    Kan varmt rekommendera både taktil massage och Marie. För i mitt fall var det kombinationen av massagen och personen som gav den, som hjälpte mej bli lite mer hel.
    Hade ett stort hål i bröstet. Känslomässigt hål men kändes som ett fysiskt hål.
    Hade också stark overklighetskänsla. Tvivlade på min egen existens. Var ofta osäker på om det verkligen var jag som tittade tillbaka på mej i spegeln.
    Kusliga och jättejobbiga känslor som fortfarande sveper förbi i mitt inre. Men då var det nästan hela min verklighet att känna så.
    Så det här är mitt sätt att ge något tillbaka till Marie, som gav mej käslan av min kropp och viljan att leta efter glädjen i livet.
    Hon var också den som första gången berättade om Eckhart Tolle för mej. Samt glädjen och nyttan av fridans.

    http://marieejewallmassage.se/

    Svara
  6. Tove Lundin

    Vad spännande det låter Katarina! Tack för tipset!
    Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver. Verkligen. Precis som för dig sveper dessa känslor förbi mig ibland. Fruktansvärt obehagligt att behöva känna så.
    Bara älskar Eckhart Tolle 🙂

    Svara
  7. Lilly

    Hej Ardita! Jag äter medicin för ADHD och det tog drygt åtta veckor för mitt illamående att lägga sig. Jag hade även mycket stark huvudvärk som berodde på medicinen och på att det var vår utanför. Dock känner jag inte igen att jag hade ont i kropp och leder. :S

    Glöm inte bort att äta för allsindar. För jag minns att när jag mådde illa så gav jag blanka sjutton i det och mådde ännu värre. Ta hand om dig själv och bete dig lite som Skalman om du kan när det gäller att äta och sova. Om det fortfarande inte gått över om ett par dagar så ring och tjata på din doktor. Att äta ADHDmedicin innebär grava biverkningar visserligen.. men stå inte ut med vadsomhelst. Okej?

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack Lilly för dina fantastiskt braiga råd! Vad det värmer att mina fantastiska läsare kan hjälpa varandra 🙂 tack!!

      Svara
  8. Katarina

    Känns skönt att du vet vad jag menar, men hemskt att du känt likadant.
    Vilka bra saker du listat i det här inlägget, som hjälper dej med din tillvaro.
    Fick bekräftelse på att min remiss mottagits av psykoterapisektionen. Toppen tänkte jag. Men läste att det står: … ”en eventuell samtalsbehandling hos leg psykoterapeut”.
    Trodde att remiss till psykoterapeuten automatiskt innebär garanterad samtalsbehandling.
    Får ont i magen.
    Inget känns nånsin säkert…

    Svara
    • Tove Lundin

      Fy vad jobbigt Katarina!
      Jag fick två jobbiga brev i fredags. Kallelsen som jag skrev om och ett avslag. Jag har skickat papper fram och tillbaka sedan början på november, fått börja om från början tre gånger och pendlat mellan hopp och förtvivlan. Nu känns det som du säger, grunden svajar.. Man kämpar och lämpar och kämpar.. Jag blir dessutom av med min psykolog, får avslag på avslag och egentligen vill jag bara lägga mig ner och ge upp.

      Men det tänker jag inte!

      Och i ärlighetens namn (detta kanske låter helt sjukt) så känns det skönt att inte vara den enda i hela världen som blir illa behandlad och trampad på. Jag tänker att när jag kämpar för mig – kämpar jag för dig. Och när du kämpar för dig – kämpar du för mig.. Och vi kan alltid spy ut allt det jobbiga här, berätta om solen, färgglada kuddar och udda kaffekoppar (bild kommer)
      Jag hoppas det får lite av det onda att gå bort för dig!

      Svara
  9. Katarina

    Ja jobbigt och en känsla av att bli blåst gång på gång. Varför går man till en psykiatriker + läkare, som gemensamt kommer fram till att remittera en till psykoterapeut, om det sen inte gäller fullt ut? Varför ska man bedömas en gång till för att se om man ska få psykoterapeuten?
    Man är som en liten mus som katten leker med bara för skojs skull.
    Ingen gör det här för att jävlas, men det känns så. Man är bara en liten labbråtta.
    Varför tar de psykologen ifrån dej, mitt uppe i din utredning, när du visar tydliga tecken på adhd? Har de lämnat några andra förklaringar än besparingsiver? Verkar helt vrickat.
    Tur att man har så mycket jävlaranamma i sej som man har, en underbar unge och förmåga att se delar av det vackra och roliga i livet.
    Annars hade jag lagt mej på tågrälsen för länge sen.
    Va jobbigt att få avslag. Kan du kanske vända dej till nån som kan hjälpa dej att formulera dej på ett nytt sätt. Vet att du är bra på att formulera dej. Men tänkte om du kanske behöver juridisk hjälp. Att det väger tyngre om du får hjälp av nån lag-nisse.
    Förstår precis vad du menar med att slippa vara ensam om att bli trampad på. Och att man kämpar för varandra. Håller med.
    Den tanken ger extra kraft.
    Ska ringa till min blivande psykoterapeut och kolla om jag verkligen fattat saken rätt. Står jag i kö för tid eller för att kanske få tid? Ska telefonterra henne tills hon svarar.
    Tur att man fått ”ettrig som en pissmyra-genen” och att man inte är konflikträdd.
    Ja en del av det onda försvinner på din blogg. Hoppas en del av ditt onda försvinner också.
    Kram

    Svara
    • Tove Lundin

      Verkligen tur att man har ettrig-genen 🙂 Här kommer min story i snabbspolning:
      Min psykolog hade bara ett vikariat, sådär är det hela tiden. Min första gick i pension – jag blev utskriven. Sen, efter flera månader, fick jag henne. Vi visste inte hur länge hon skulle vara kvar. Sen fick hon en ny tjänst. Min ettrig-gen lyckades fixa en plats på hennes nya ställe. I julas visste vi inte om hon skulle vara kvar, en vecka innan det var dags fick vi veta att hennes tjänst förlängdes. Sen verkade det som att vikariatet skulle ta slut igen (och som att hälften av psykologerna på mottagningen skulle sluta). Tillslut fick hon ett annat jobb som hon tog (jag förstår henne).
      Eftersom hon är en grym person vet jag att hon kommer göra allt i sin makt att få in mig i adhd-teamet innan hon slutar. Annars skulle jag vara tillbaka på noll – det finns ingen livlina.
      Såhär ser det liksom ut för mig. Och inte blir det bättre av alla blanketter som väller in blandat med avslag..
      Det var jobbigare när jag mådde som värst, då orkade jag inte kämpa och varje jobbigt besked slog mig tillbaka i avgrunden.
      I dag ska de passa sig – jag är arg som ett bi och känner till mina rättigheter…. Liten, men ettrig som en pissmyra 🙂
      Låt oss aldrig ge upp!
      Kram

      Svara
  10. Ardita

    Hej! Tack till både dig Tove och Lilly!
    Har pratat med läkaren i fredags och chatar på alla jag har träffat att jag mår inget vidare…dock deras svar är att det är inte medicinens fel utan jag kanske har influensa i kroppen.. Var på sankt:g akut mot.i lördags och gjorde lite prover och desutom tog det 8 timmar för att få svar 🙁 läkaren sa att jag har varken influensa eller annat konstigt i proverna utan det är som jag misstänker medicinernas eländiga biverkningar:( Har sen igår slutat helt ta min medicin mot adhd.. dock verkar att även seroquel depo mår mig må hemskt. Ska idag på dropp in mellan 13.00 och 15.00 och få lyssna vad läkaren säger.. Sorry att jag chatat så mycket här om mina problem!
    Önskar er alla en riktig trevlig dag!
    Kram Ardita

    Svara
  11. Tove Lundin

    Här får man tjata om sina problem hur mycket man vill! Seroquel kan ge en hel del biverkningar, fråga din läkare och var på din vakt. Om det blir för jobbigt – tveka aldrig att byta för det finns alternativ. Bra att du kollade upp att det inte var något annat, och att du följer upp.
    Kanske bra att sluta om du hade så ont – det finns alternativ behandling som kbt och att lägga om kosten, motionera mm. Det gäller att hitta rätt, det är så individuellt. Stå på dig Ardita!
    Kram!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *