Ge en gåva

Prinsar och hertigar

Bildbeviset!

Camilla Henemark har givit ut en bok. I den berättar hon att hon har adhd. Men också om sitt supercoola liv och affär med kungen.

Därför kan man inte låta bli att tänka på de gånger man själv varit i liknande situationer. Som den gången, bara för att ta ett exempel, då man arbetade som blomsterflicka i Belgien. Prins Amadeo skulle precis till att fylla tjugo. Plötsligt stod han där inne i min blomsteraffär. Ung och vacker och jag likaså. Jag höll på med ett stort arrangemang med rosa rosor och liljor och kände inte igen honom till en början. Vi småpratade lite och det hela slutade med att han bjöd mig till sin fest.

Hela natten dansade vi och inte förrän dagen efter när jag såg mig själv på löpsedeln förstod jag vem han var. Jag var så vacker på den bilden, håret glänste i kapp med mitt leende och klänningen satt helt perfekt utan troskanter.

Mindre vacker var man på bilden som togs i smyg, på mig och prins William, av engelska paparazzis. Vi möttes på en pub i London där jag arbetade som bartender. Han kom in en kväll med sina klasskamrater och ville dricka öl som vanligt folk. Vännerna gick runt och flirtade vilt hela kvällen. Men inte William. Han satt kvar i baren och ville veta allt om mig och mitt liv.

Jag sa som det var. Att jag arbetade som bartender för att finansiera ett hem för övergivna katter. Vi satt djupt insjunkna i diskussion långt efter stängning. Det visade sig att Wille liksom jag älskade katter. Sedan följde han mig till katthemmet där fotot togs.

Håret stod på ända för jag hade ju jobbat hela natten. Men tittar man nära ser man hur prins William ler så kärleksfullt mot mig i bakgrunden. Hela England gick i taket dagen efter när bilden publicerades. Alla undrade vem denna mystiska kvinna kunde vara. Men jag hade redan lämnat landet för att slippa massa skriverier.

Självklart leder alla dessa historier slutligen till frieri. Svaren däremot varierar. I vissa fall gör jag som självaste kronprinsessan och svarar genast: Ja, ja, ja, ja! Andra gånger har jag varit mer reserverad och dröjt lite på svaret. Bara för att se reaktionen. Sedan, när prinsen eller hertigen eller vad det nu varit, börjat darra på underläppen har jag skyndat mig att svara ja. Ibland har jag varit tvungen att svara nej, då jag efter stor vånda beslutat mig för en annan prins som också friat.

Det händer emellertid också att jag varken hinner svara ja eller nej innan någon väcker mig ur min fantasi. Men visst är det kul att dagdrömma!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

10 kommentarer till “Prinsar och hertigar

  1. Tove Lundin

    Kör på Bauti! Jo, den risken finns ju… Men enligt mig är gränsen mellan fantasi och verklighet så hårfin att jag tillåter mig. Jag gillar att sväva där emellan. Läsa en bok, se en film, måla eller bara fara iväg i fantasin..
    Micael, då vill man bara stanna! Men jag tror det är nyttigt att drömma. Ibland när jag fantiserar om en fantastisk framtid säger min hjärna åt mig att sluta. Då säger jag tillbaka att den alternativa, dystra versionen är precis lika mycket hittepå!

    Svara
  2. Estelle

    Ha ha! Härlig dagröm!
    Jag dagdrömde jämt tills jag någon gång i 20-års åldern tyvärr ”tappade” det på grund av att jag började inse hur himla mycket mer svårigheter/problem jag har än vad jag någonsin kunde tro innan jag började i psykiatrisvängen.
    Nu går det mesta av min livliga fantasi i stället åt till katastrofdagdrömmar och annat negativt skit.
    Jag skulle verkligen vilja börja dagdrömma om trevligheter igen och kunna få någon slags paus i från allt elände, men vet inte hur jag ska kunna börja med det igen?!?

    Svara
  3. Gerd

    Jag dagdrömmer när jag har gått och lagt mej på kvällen, då somnar jag snabbt och lätt 🙂 Bara goda tankar!

    Svara
  4. Tove Lundin

    Det är förmodligen baksidan av att ha livlig fantasi, Estelle! Jag tror också det anses lite fult att dagdrömma eftersom det kanske är orealistiska saker. Men att säga ”Tillåt dig bara” vore att förolämpa! Så jag funderade lite och kom fram till att nästa inlägg får bli åt det praktiska hållet! Kommer senare i dag!

    Gerd: har du något tips på lager till dystra hjärnor som vill tänka ljust får du jättegärna dela med dig i dagens inlägg! 🙂

    Svara
  5. Fanny - glimtars.wordpress.com

    Haha, underbart! 😀
    Jag har inte förfört kungligheter, men ändå är igenkänningsfaktorn hög när jag såg henne, Henemark, i Skavlan. För det är ju så lätt för oss med adhd att bryta normer. För de ÄR ju bara just normer. För oss. Men de flesta andra följer reglerna noggrannare. Och går man på känsla när alla andra går på förnuft så krockar man förr eller senare med andras värderingar. Suck. Har hänt såå många gånger och först nu börjar jag se det.

    Till sist:
    Galet snygg bild på dig!

    Svara
  6. Tove Lundin

    Tack Fanny!! Visst är hon cool, Henemark! Synd att hon inte fick berätta mer om den delen i intervjun. Normer och oskrivna lagar tycker jag är till för att brytas. Vill göra det mer nu för att kompensera alla år jag kämpat emot.. (riot)

    Svara
  7. Katarina

    Har precis läst klart Camilla Henemarks bok. Så himla bra men gillar inte att hon lämnar ut folk på det sätt hon gör.
    Skriver alldeles för detaljerat och personligt om många olika kändisar. Känns inte ok.
    Men att följa hennes liv med upp- och nergångar är både kul och intressant.
    Har hittat många uttryck för olika känslor, som jag skrivit ner och ska visa min psykolog.
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Jag kan verkligen tänka mig att hon kan sätta ord på våra konstiga känslor! Men jag håller med dig, det är lite obehagligt att läsa saker om andra som kanske inte vill det. Bra att du kunde plocka ut de som var bra med boken, jag funderar på att läsa den också.
      Kram <3

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *