Om att lära sig bromsa

Packade ner katt, pojkvän och övernattningssaker för några dagar ute på landsbygden hos mina föräldrar. Här har jag lärt mig bromsa, i dubbel bemärkelse. Både i själen och i min lilla turkosa bubbla, i vilken jag vingligt övningskör med min pojkvän. “Övningskörning utan skrik” är ett för oss nytt men trevligt begrepp. Av någon konstig anledning lyckades jag köra en hel rutt utan att skrika en endaste gång.

Jag blev därför lite mallig och började titta överdrivet mycket i backspeglarna, hålla fartgränserna och bromsa lagom i tid innan korsningar.

– Det ska du veta, med mig kan du alltid känna dig säker, sa jag med allvarlig röst till min pojkvän efter vår första “Övningskörning utan skrik”.

En så kallad positiv spiral, tror jag det kallas.

Med bromsa i själen menar jag att jag varvat ner lite. Första dagarna sprang jag runt som en iller. När mammas morbror kom med påskliljor i kruka, utan kruka sprang jag fram och kramade honom, slet ut blomman, sprang till garaget för att hitta en fin kruka, välte ett gäng som gick sönder (förlåt mamma), satte blomman i krukan, hjälpte honom med jackan och hällde kaffe på farmors hand.

Nu har jag satt mig i växthuset med en kopp kaffe, solen steker och fåglarna kvittrar. Alla andra får sköta sitt.

Jag hoppas att ni också har växthus eller liknande att rymma till, släkt kan vara mycket trevligt men man behöver inte underhålla dem en hel påsk. Lite måste man tänka på sig själv också. Ett knep är att hela tiden “glömma” handla en sak i affären, så man måste gå tillbaka. Kanske någon annan har fler att dela med sig av..

Glad påsk!