Ge en gåva

Nu ljusnar det!

En sommarbild bjuder jag på i dag!

Nu ska jag berätta en sak utan att låta fjantig: jag har sett ljuset! Nu menar jag inte bara ljuset som i solljuset, utan själva ljuset under den gråa hinnan jag levt med senaste tiden. Jag satt i ett stort rum med stora fönster högt uppe över staden, solen sken utanför och himlen var klarblå. Jag tittade på måsarna och på en mast som glittrade. Jag gillar både fåglar och glitter så bättre kan det knappast bli.

Plötsligt kom jag på mig själv med att tänka ”Vad roligt det vore att börja sticka igen och måla, och skriva”. Det var första gången på så länge jag kan minnas som jag kände lust till något. Jag har inte varit i avgrunden, långt därifrån, men det har liksom legat en grå hinna över det mesta i livet. Skeptisk till detta nya bestämde jag mig för att testa mig själv, så jag tänkte intensivt på en text jag behöver skriva. En text, vars blotta existens (eller icke-existens) tar död på minsta lilla skaparglädje.

Hör och häpna jag kunde tänka mig att skriva den! Och så här fortgick det i kanske tio minuter, sen var allt som vanligt igen. Men jag kände! Alla som levt eller lever med den där grå hinnan vet vad jag menar, det räcker ofta med en liten titt därunder och man minns hur det ska vara. Man minns hur klara färgerna kan vara.

Detta var i tisdags och därefter har känslan kommit tillbaka med jämna mellanrum. Jag tror jag vet var det beror på: solen, våren och ljuset är på väg tillbaka. Hur trist det än låter att bli deppig av petitesser som väder och årstider är det nog så det ligger till. Inte minst eftersom jag börjar se mönstret alltefter åren går. Man är väl inte så speciell och annorlunda som man vill tro.

Så förhoppningsvis kan jag dela med mig lite av detta ljus i dag, eller i alla fall inge hopp om ljus. För jag råkar veta att jag inte är ensam om detta just nu, vi är fler som oberoende varandra känt detta senaste tiden. Kanske, om vi samlar alla våra glimtminuter får vi ihop till en hel dag! Dessutom, även under den där grå hinnan, är jag alltid övertygad om en sak: ljus sprider sig och blir inte mindre för att man delar <3

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

4 kommentarer till “Nu ljusnar det!

  1. A

    Ååååh va härligt! Förstår precis vad du menar Med att se ljuset. Det är så underbart och hoppingivande. De gånger som jag ser ljuset ser jag också dimman, som jag försöker förtränga… Och det är lättare att trycka bort/jobba emot dimman när jag ser den! Så nu hoppas jag att din dinma kan lätta och att ljusglimtarna blir fler och längre.

    Svara
  2. http://mariellejohnsson.wordpress.com

    Tack!
    För att bilden inger hopp och minnen om hur härligt livet ju kan vara!
    Och för att du beskriver ljuset.
    Hinnan känner jag så väl igen. Jag lever nog under en sån nu tror jag.
    Så dags att titta ut genom ett ”takfönster” kanske.
    Kram på dej!

    Svara
  3. Tove Lundin

    Det hoppas jag med Tyra 🙂

    Håller med, A man måste se den för att jobba emot den. Och det är så lätt att förtränga. Har satt några kvistar i vatten hemma och nu har de börjat slå ut – lite så känns en ljusglimt tycker jag!

    Hoppas du hittar ett takfönster, Marielle! Det blir ju pyttelite lättare av att det inte är becksvart ute redan klockan tre. Kramar!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *