Ge en gåva

Nej tack, jag vill inte starta om

De senaste dagarna har min mejlinkorg svämmat över av floskler om hur jag står inför en nystart, nu när hösten gör sitt intåg. Avsändarna, mestadels företag, uppmuntrar mig att ”skapa nya rutiner” och ”bli en bättre version av mig själv”. Det är lika skickligt som dråpligt; jag kan inte värja mig mot deras marknadsförings-profetior. Häromdagen läste jag en lista över varför jag skulle bli en bättre människa av att vakna klockan fem, duscha iskallt och skriva ner tio saker jag är tacksam för, varje morgon.

Ibland slås jag av hur lik jag är min dator. Vi startar om och letar efter uppdateringar, trots att det i stunden hindrar oss från att utnyttja vår fulla kapacitet. Vi konstruerar avancerade antivirusprogram, men besegras av enkla förkylningar. Till råga på allt så har vi dessutom ett begränsat minne, som kontinuerligt behöver rensas – i syfte att spara utrymme åt nya.

Min kropp och jag har en lång historik av förändringsarbete. I vissa perioder genomför jag helrenoveringar varje måndag. Kvällen innan ”första dagen i mitt nya liv” så planerar jag allting i detalj; gör listor, projektplaner och sätter upp mål. De kan innehålla allt från kostomläggningar till nya sovvanor, arbetssätt och träningsscheman. Ibland lyckas jag leva enligt planeringen hela arbetsveckan, men oftast misslyckas projektet redan på måndag eftermiddag. Om jag olyckligtvis skulle försova mig, hitta en spännande tv-serie eller bara drabbas av en akut lathet, så skjuter jag upp mitt förändringsarbete till nästkommande vecka.

Det är egentligen inte så konstigt att jag misslyckas med mina helomläggningar. Signalerna från min mat- och sov-klocka är mycket tydliga, och svåra att motarbeta. Jag är trots allt ingen dator. Budskapet om att ”starta upp ett nytt liv i höst” gör mig därför stressad snarare än peppad. Min kropp mår bäst om den får sova genom småtimmarna, slipper kallduschar och tillåts peta i sig en kaka eller två i samband med energidipparna på eftermiddagarna.

Om jag nu skulle ge mig själv en nystart kanske jag skulle satsa på en annan sorts förändring. Kanske skulle jag lova mig själv att genomföra mer rimliga renoveringar, eller inga alls. Kanske skulle jag bestämma mig för att jag duger som jag är – med eller utan uppdatering.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Relaterat innehåll

Ung kvinna i motljus fotograferar med sin telefon. Blå kvällshimmel.
Ellen Nilsess blogg

Eden Svensson: Vi är alla influencers

I den senaste kartläggningen från Statens medieråd uppger cirka 90 procent av Sveriges tonåringar att...

Ellen Nilses fotograferar sig själv i badrummet i varmt, mjukt ljus.
Ellen Nilsess blogg

Alla förstod att jag retuscherade bilderna

Att prata offentligt om min psykiska ohälsa har inte alltid varit självklart för mig. Det...

KrönikorLivet

Kunskap minskar psykiskt lidande

Just när många drog en lättnadens suck över att covid-19-pandemins värsta faser tycktes ha passerat,...