Min resa är målet

Här kan man snacka taggarna utåt!

Egentligen spelar adhd-utredningen inte så stor roll. För mig är det resan som spelat roll – resan jag gjort i mig själv och med er här på bloggen.

Det är superduperskönt att se mönster, kunna identifiera mig med andra, hitta mina svårigheter och därmed börja ställa krav. Dessutom kan jag lättare förlåta mig själv, ta emot hjälp och fokusera på det jag är bra på.

Varje dag går det upp ett nytt ljus för mig. En adhd-aha-upplevelse. Minnen far tillbaka i tiden, jag ser mönster och blir arg på mitt förflutna. Men jag tränar på att förlåta. Mig själv och andra.

Istället lägger jag fokus på i dag. I dag blev min pojkvän irriterad när jag ville ha hjälp med en “självklar” sak. Den välbekanta känslan av förnedring och orättvist svepte över mig. Istället för att lägga taggarna utåt förklarade jag att min hjärna inte kunde komma på just den lösningen, och att det sätt jag försökte på var jättesvårt (sådeså).

Sen tränade jag på att inte få dåligt samvete av hans dåliga samvete. Det blir bara en ond spiral. Med rak rygg tog jag emot hans ursäkt – den får stå för alla gånger i mitt förflutna den saken hänt.

I framtiden ska jag försöka svara på tal, hålla ryggen rak och taggarna inåt.