Ge en gåva

Meningen med livet

På jakt efter livets mening.

Ibland sveper den över en, känslan av total meningslöshet. Jag äcklades plötsligt av tanken på att gå ur bilen, in på ica och handla mat till kvällen. Äckligt att träffa folk, äckligt att planera och äckligt att handla mat.

Naturligtvis kunde jag inte tala om känslan för min pojkvän på ett normalt sätt, och på ett enkelt sätt be om att få sitta kvar i bilen. Nej, det måste bli dramaqueen och cirkus. Lilla Lulu Luck körde runt runt på parkeringen, som en förvirrad skalbagge på en fönsterruta.

Kör hem, nej vi stannar, nej vänta jag ångrade mig.. Förlåt, kör hem! Nej vi handlar..

Valen att vänta i bilen, åka hem eller följa med in på affären är för många och alltför livsavgörande. Tänk om jag blir rastlös i bilen, eller om jag får ångest inne på affären, eller om jag plötsligt blev dödshungrig på kvällen och där fanns ingen mat. Jag stannade i bilen.

Väl i torpet släpade jag mig till soffan framför brasan. Där låg jag – förlamad av ångest över livets meningslöshet.

Kvällssolen kikade in bakom spetsgardinen som svarade med ett glitter. Marilyn hoppade upp i soffan och spann för mig. Min pojkvän satte på grillen och matlukten började sprida sig in i torpet. Långsamt tinade jag upp och kunde efter en stund börja vicka lite försiktigt på tårna.

Det skulle ta två dagar innan den gav med sig helt. Känslan. Mitt i skogen hittade jag nyss tre små stubbar. På varje stubbe låg små högar av uppätna kottar. Jag hade hittat en ekorres matbord!

Jag tror inte att det finns en mening med livet. Jag tror det finns många. Och en av dem är att hitta en ekorres matbord. En av miljoner.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

19 kommentarer till “Meningen med livet

  1. "Jessica"

    Fundering blir du mer hypad om du får blodsockerbrist ?
    Jag tappar TOTALT förmåga till konstruktivt tänkande då 🙁
    var på Kanarieöarna för många år sedan, skulle äta lunch och Xet var GALEN på mig för att jag inte kunde bestämma mig. Gå här nä inte sån mat, men här då nä inte det men detta då osv ………..

    Svara
  2. Katarina

    Tror också det finns många meningar med livet. Men värdelöst när man inte hittar en enda. Det suger.
    Igår var jag anti allt en stund. Vankade av och an i lägenheten och visste inte vad jag skulle göra. Man är liksom i vägen för sej själv på nåt vridet, skavigt (ett nytt ord kanske 🙂 ) sätt som driver mej till vansinne.
    Precis när jag var som mest frustrerad började det spöregna.
    Förlösande.
    När himlen öppnade sej och regnet forsade ner öppnades nåt i mej och all negativ laddning rann ut på golvet.
    Blev så himla glad. Sprang ut barfota på balkongen, blundade och drog in den härliga doften av blöt skog.
    Låter kanske helt vrickat. Men en regnblöt skog, en varm sommardag, luktar underbart.
    Smattret av regnet på balkongräcket påminde mej om när jag som liten stod på altanen och lyssnade på regnet och andades blöt, varm sommar.
    En ekorres matbord låter också helt underbart. 🙂
    Kram
    <3

    Svara
  3. Tove Lundin

    Det stämmer så på mig, Jessica! Önskar bara att jag kunde komma ihåg det när allt känns jobbigt. Oftast har det en yttre orsak, hungrig, stressad eller trött. Men ibland blir det bara för mycket av allt i en enda röra. Men borde verkligen inte slarva med blodsockret!

    Vad härligt att du också känner så, Katarina! Det ger en vag tröst även i de jobbigaste stunder, tycker jag.
    Det låter som att din själ tvingade dig till mindfulness där på balkongen 🙂 min gör så ibland när jag ”är i vägen för mig själv” – älskar det uttrycket!! Och den lukten av blöt jord, som jag älskar den. Det är underbart med naturen, den gör så man läker helt gratis.
    Vad glad jag blir att läsa att du fick den stunden!
    Kram <3

    Svara
  4. Katarina

    Härligt att du förstår hur jag menar!
    När andra är i vägen för en kan man undvika dem ett tag. Men funkar inte lika bra att bli av med dej själv. Ibland vill jag bara kasta mej själv åt sidan så jag får vara ifred en stund.
    Får upp roliga bilder i huvudet. 🙂 Skönt att man kan garva åt eländet ibland. Men när det är som jävligast är det inte lika roligt. Bara ett stort trassel av frustration, vilsenhet, ilska och sorg.
    Naturen är underbar. Ibland sitter jag på en stubbe och njuter av hur vackert gräset skiftar i olika gyllene färger i solskenet.
    Stor kram <3

    Svara
  5. "Jessica"

    Ständigt en Dextrosol i väskan som man givetvis måste komma ihåg att köpa/lägga ner ….. vi glömmer det jag har redan gjort det 😛
    nä seriöst Dom hjälper faktiskt som akutmedicin i dessa fall. ju lägre blodsocker desto fortare GÅR jag tar mig inte ens tiden att trampa stegen runt ett hörn utan jag bara ”vrider till foten ” och så är jag på ny kurs … vamp varning där igen 😉

    Svara
  6. "Jessica"

    Meningen med livet är iallafall INTE att dänga ketchupflaskan så hårt i bordet att den spricker. Ljusstakar är nog bättre Dock ej med småbarnsfötter i närheten 🙁

    Svara
  7. Tove Lundin

    Haha! Får också upp roliga bilder, Katarina 🙂 för precis så är det ju!! De stunderna är för mig lika många som snabbt övergående. Kanske en anledning är just att kunna skratta åt det hela. En annan att ha förmågan att uppskatta en stubbe. Vilken fin bild jag kan se framför mig!
    Kram <3

    Jessica! Vilken bra idé, men precis som du noterat är vi ju inga proffs på att få med oss sakerna. Även om tanken var god 🙂
    Nä, ljusstakarna måste jag nog sluta med när det kommer småfötter in i bilden 🙂 då är ketchup bättre – om än kladdigare. Man tager vad man haver!

    Svara
  8. Linnea

    Hej Tove, vad underbart att få hitta din blogg. Har precis fått diagnosen bipolär typ 2.
    Jag känner igen mig precis, exakt sådär ambivalent är jag med. Kan inte gå in i affären, och om jag trotsar ångesten så står jag inne i affären glor på alla varor som jag tycker är galet många väller över mig så jag nästan kvävs.
    Ofta kommer ut med fel saker. Får en känsla att all tittar konstigt på mig med elaka ögon och jag vill bara springa ut skrikandes och lösas upp i tomma intet :). Ja jag är en drama drama fruitcake med en vilja att hitta mening med livet även de dagar jag ligger stirrandes in en väg. Men ibland tänker jag det är Ok att få ha de dagarna med för att njuta av de bra och rogivande dagar som faktiskt dyker upp.

    Idag har jag just en knas dag som nog blir liggandes i sängen med stora funderingar om livets stora och små saker, Plus att jag är sjuk och har bronkit. Men det är bara att ta dagen och kanske få en liten ljusglimt bland ångesten malande grepp.

    Svara
  9. Tove Lundin

    Hej Linnea! Välkomnen hit. Vilka sanna ord, tycker också de dagarna kan få va okej. Kommer ofta ut med konstiga saker ur affären, har lärt mig att skratta åt det. Förmodligen är det därför jag pallar att gå dit igen. Ibland får jag till och med för mig att det är kul att handla. Men det är väl så man är, det är så livet är.. Och vi är jäkligt coola som fixar det!
    Bronkit är skit! Jag hade det förrförra hösten. Trodde jag skulle dö – jag blir alltid drama. Hoppas din din dag blev okej, och att du vill fortsätta läsa här och kommentera!

    Svara
  10. Eriiza

    Det är hemsk när den ångest kommer över en som en
    becksvart natt utan fullmåne.
    Man blir helt paralyserad och vet inte var man skall
    ta vägen.
    Man vill strida mot sina impulser, men samtidigt känns
    det omöjligt.
    Att försöka förklara det för någon som aldrig upplevt
    liknande är galet svårt.
    Det är som att tala kinesiska.
    Och visst låter det kanske ”löjligt” att man är rädd för
    att gå till ICA.
    Men man kan inte hjälpa sina överbemannande känslor..

    MvH Eriiza – http://eriiza.webblogg.se/

    Svara
    • Tove Lundin

      Vad fint och målande skrivet Eriiza! Jag håller med, är omöjligt att förklara den känslan. Därför är det så himla fint att få era kommentarer här som bekräftar att jag inte är ensam!
      Jessica, detta händer mig jämt! Men det verkar på de som jobbar i kassan att det är vanligt – en liten tröst..

      Svara
  11. "Jessica"

    Var och handlade 2 saker på ICA för ett tag sen, gick ut från affären UTAN sakerna efter att jag betalat dom känns ju kul ….pinne miskfinne……

    Svara
  12. Tormod Hogland

    Jeg tror det finnes en mening specifikt for ditt liv, men den kan ikke forvekliges utan Jesus Christ.

    Svara
  13. Frida

    ”Jessica”, Jag blir fullkomligt dum i huvet när jag har för lågt blodsocker! Jag kan inte tänka, absolut inte fatta ett beslut och börjar gråta om nån ställer en svår fråga (typ, ”ska jag köpa en coca cola åt dig?” – omöjligt att svara på, eller hur?). Min syster vet hur hon ska både förebygga och motverka detta för mig – helt plötsligt sitter man där med en energibar och ett glas mjölk i näven och har inte en susning om hur det gick till! 😉

    Eriiza, förstår och känner igen!
    Sååå många gånger som jag har stått förlamad inne på mataffären/i skolan/på fest eller konsert och försökt att hålla tillbaka panikångest… Hemma går det väl an (ja det är fasen inte kul då heller men det går att släppa på på ett annat sätt…) men bland folk är hemskt. Och det är jättesvårt att få folk att förstå varför man i sådana lägen agerar märkligt (hände mig senast i fredags) eller varför man i perioder faktiskt inte ens vågar gå på ICA/fest/skola. Vissa säger att de förstår (och det är säkert så att en del faktiskt också gör det) men det är ofta som det visar sig att de ändå inte riktigt förstår när det väl händer och de är med, och då står man ändå helt ensam mitt bland folk.

    Tove, nästa gång Känslan överfaller mig ska jag försöka se framför mig hur de där ekorrarna sätter sig till bords för att äta… 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Bra syster Frida! Blir nervig bara av att läsa frågan ”vill du ha en cola”..
      En viktig del i allt är att acceptera att vissa människor aldrig kommer förstå. Bara de är okej med det. Så brukar jag tänka.. Resten kan man ju strunta i.
      Visst är det en klockren bild! Jag blir fnissig bara av att tänka på den 🙂

      Svara
  14. Ann-Britt Björk

    Hej Tove…
    Sökte efter något helt annat på google och hamnade på din blogg.. Beundrar din förmåga agtt dela med dig av livet…av både glädje och bedrövelser…
    Jag tror det betyder mer än du anar att du gör detta – just på ditt sätt…
    Jag har mött flera unga människor med liknande diagnloser som dina…och de är de mest underbara människor. Jag antar att vi alla från och till – känner ungefär som du gör när det ”går tungt”..eller när allting tycks vara möjligt… Vi – jag – kan vara upp och ibland känslovärlden – men ändå fungera bra och inte så sällan t.o.m. vara stöd för någon annan människa…
    Hade allt varit perfekt – hur hade jag då levat… Kanske empatilöst ? Kanske egoistiskt ? Kanske inskränkt och fattigt på olika sätt ?
    Livet är en underbara gåva och vad vi gör med den är vårt val…
    Tack för det du delar… fortsätt göra det och Blessings…
    Allt gott Ann-Britt 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Ann-Britt!
      Tack för din kommentar som gjorde mig glad. Precis sådär vill jag tänka, att vem hade jag varit annars? Och att livet är en underbar gåva! Allt gott till dig med 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *