Ge en gåva

Mellan raderna

- Åh, vad trevligt vi har det, bajskorv!

– Hej! Vill du beställa?

”Säg inte bajs, inte kiss heller. Undrar hur gammal hon är, kanske 45? Det är jag om, hmmm, 25 år? Nej – 14 år. Om man är 45 är det halva 90, hoppas man lever till 90! Fast jag vill ju inte bli sjuk, såklart. Undrar vilken sjukdom som är värst av..

– Kaffe tack, med mjölk.

”Det jobbigaste skulle nog vara om jag började bli dement. Tänk om jag är dement nu! Jag måste minnas vad jag gjorde igår klockan halv två, hjälp jag minns inte! Jag är nog dement”.

– Tack så mycket! Ska vi sitta där borta?

”Tänk att klockan halv två är exakt ett dygn sedan. Vad fort det går! Jag kan räkna alla dagar som klockan kommer vara halv två, precis som denna halv två, fram till mina föräldrar dör, på kanske, hmmm.. en kvart. Nä, vänta tänk om det bara är några minuter! Jag får absolut inte räkna ut hur många minuter det blir!”

– Vad har du haft för dig senaste tiden då, vännen?

”Shit, jag minns ju inte, vad ska jag svara? Vem är det jag fikar med? Nej, jag är dement!”

– Lite allt möjligt, vi håller ju på och renoverar. Det blir jättefint i sovrummet. Sen har vi varit i torpet. Jätteavkopplande, verkligen!

”Sa jag inte det sist vi sågs också – jo exakt samma mening sa jag ju. Nu måste jag fråga tillbaka, jag är så himla egocentrisk! Pratar bara om mig själv hela tiden. Fattar inte att folk ens vill umgås med mig. Kolla, jag har glömt att kamma håret och handen kan inte sluta darra.”

– Själv då, vännen, hur har du haft det?

”Lyssna nu Tove, lyssna! Sa hon Prag? Titta, en blå bil nästan som pappas. Om jag tittar igen kommer pappa krocka och dö! Nu får jag inte säga att hon är ful och att jag hatar henne – tänk om jag säger det!”

– Vad trevligt det låter! Berätta mer, vad fin din blus är förresten!”

Såhär, kära läsare, ser det ut mellan raderna – en bra dag. I en text på skärmen kan jag markera och trycka på delite. Men i dag valde jag att inte göra det. Bara för att visa att Du inte är ensam.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

20 kommentarer till “Mellan raderna

  1. Tove Lundin

    Tack snälla Mathilda att du visar att jag inte är ensam! Kom precis på hur pinigt det skulle bli om ingen kände igen sig 🙂

    Svara
  2. Katarina

    Så där håller jag också på. Men hade inte sett det lika tydligt om du inte skrivit om det.
    För jag är så van att vara som jag är och fattar väl inte alltid att man kan va på nåt annat sätt. 🙂
    Tack för att du gör allt så tydligt. Din blogg ger insikt, skön tröst och härliga garv där emellan.
    Toppen-Tove
    Sov gott <3

    Svara
  3. Tove Lundin

    Kram till dig Marielle!

    Det blir faktiskt mer tydligt när man skriver ner ”knasigheterna” Katarina! Samma gäller mig, vissa saker slutar jag lägga märke till. Och vissa tankar vågar jag aldrig tänka klart, så de bara kommer igen och igen och igen… De hittar alltid nya vägar, jag vet att enda sättet att få bort dem är att göra det superduperläskiga: tänka klart dem! Men det vågar jag bara lite i taget. Tack och lov att man kan skoja om eländet – och att det finns de som uppskattar det och garvar med mig 🙂
    Kram <3

    Svara
  4. "Jessica"

    Jag kan inte sväva,
    men mina tankar kan det alltför bra
    och långt iväg från ämnet.
    Du är verkligen inte ensam…..
    Ego jo du det har jag ”hört”många gånger
    mellan raderna förståss…
    bara pratar om sitt men är det så konstigt
    det är ju åtmindstonde något jag kommer ihåg…. IBLAND

    är det MINA minnen ?el var det ngn annans som ”blev mina” ? och vem var det jag hälsade på ? ngn jag måste komma ihåg att jag hälsat på hoppas han/hon ockå bara sa hej utan att reflektera.

    Svara
  5. Tove Lundin

    Tänk vad vi är många.. Och vad fint reflekterat Jessica!
    Det känns så sorgligt att vi ska behöva ha det såhär.
    Sen fick jag upp en bild i huvudet på alla oss som tog en fika tillsammans – då blev det mindre sorgligt och istället lite fniss 🙂

    Svara
  6. Barbro

    En gång kom det fram en ung man från Amnesty och ville antagligen att jag skulle skänka pengar. Jag var rätt stressad och dessutom gillar jag inte att bli påhoppad på stan hur gott ändamålet än är.

    Han frågade mig om jag tyckte att det var rätt att barn sitter i fängelse. Dum fråga tänkte jag och naturligtvis ska det vara en bra fråga att ställa för dom, för vem tycker det? Men fan flög i mig rent ut sagt och jag svarade:
    – Ja ibland är det faktiskt befogat när de är som jävligast.
    Minen på den unge mannen var obetalbar. Sen stegade jag iväg. Mååånga meter bort ångrade jag mig men jag gick inte tillbaka.

    Hua, känner mig fortfarande dum fast detta var många år sen.

    RIOT!

    Svara
  7. Frida

    Åh Barbro, jag kan riktigt se det hela framför mig! Håller med rabbit. För det är ju klart att man egentligen fattar att du inte vill sätta barn i fängelse…och förmodligen blev det dagens höjdpunkt för honom med, när han väl plockat upp hakan från marken. Själv undrar jag än idag vad för min telefonförsäljaren för några år sen hade när jag svarade ”Nej tack, jag har blivit blåst av *företagets namn* förut”. Tyst blev det i alla fall…

    Åh Tove, om vi tar en gruppfika så måste vi ha som deal att ingen får sitta och hålla inne med sina skruvade vill-ut-kommentarer…

    Svara
    • Tove Lundin

      Håller med!! Barbro, det var ju hur kul som helst!!
      Haha, jag bara längtar efter den där fikan! Kanske ska göra lite reklam för gärn-gänget på facebook igen, alla som vill är välkomna! Psykom som icke-psykon. Vi har försökt styra upp en fika irl sen våren -12, en dag ska vi lyckas 🙂
      Kramar till dig oxå Petra!

      Svara
  8. A

    Precis så är det! En bra dag. En dålig är döden mer närvarande. Tänk om man kunde tänka en tanke i taget… Mystiskt, avlägset och konstigt.

    Svara
  9. Micael

    Jag kommer inte ihåg! Jag måste berätta om när jag blev dålig senaste, när, hur, varför. Jag blir tokig. Varför kan inte läkare, psykologer, försäkringskassa, arbetsförmedling (ja jag är utförsäkrad nu, är inte tillräckligt sjuk enligt FK) bara läsa min journal? Jag kommer ju inte ihåg längre!

    Har beställt min journal förresten. Ska bli spännande att läsa om när allt hände, egentligen…

    Svara
    • Tove Lundin

      Skriv in dig i Arbetsförmedligen rehab, Micael! De har skyldighet att läsa dina läkarutlåtanden. Sen har de skyldighet att hjälpa dig få ett arbete som du klarar av, enligt din läkare. Det är Arbetsförmedlingen som tar det beslutet, inte FK…
      Lycka till!!

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *