Ge en gåva

Lite om att vara aaaaarg

– Aaaaaarrrg!!

 

I dag har Svenska Dagbladet en intressant artikel om arga barn. En forskare har i över 20 år behandlat små och arga människor. Hans slutsats är lika enkel som revolutionerande: barn exploderar inte för att manipulera eller för att de väljer det – de gör sitt bästa men har en bristande tankeförmåga.

Vissa barn har helt enkelt inte ”utvecklat den tankeförmåga som krävs för att hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardagssituationer”.

Den meningen är bland de vackraste jag läst. Och jag tänker strunta i att jag inte är barn längre – precis sådär är det ju än i dag. Äntligen har någon vuxenord på hur det känns.

Så, nästa gång någon har det dåliga omdömet att klaga när man bryter ihop av ändrade planer eller annat fruktansvärt – då har vi svar på tal!

– Jag har faktiskt inte utvecklat den tankeförmåga som krävs för att hantera de krav på flexibilitet som ställs på mig i vissa vardagssituationer, säger vi bara då.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

10 kommentarer till “Lite om att vara aaaaarg

  1. Jane

    Å va jobbigt det blev.. nu vill jag läsa allt på den här bloggen, men för flipprig just nu. Kan inte ens bestämma om jag ska stå eller sitta framför datorn, så jag liksom hänger över stolen och plippar på tangenterna… Måste hitta hur man gör för att spara den här bloggen så jag kan gå in igen, just nu ramlade jag liksom bara rakt på.. nu ska jag leta sparaknapp eller nåt.. hoppas på återseende! Tror du e en begåvad (fått gåvan)person!! Känns så!! 🙂

    Svara
  2. Veronica

    Hej Tove!

    För cirka 2 veckor sedan tipsade min underbara lillasyster mig om din bok som hon tyckte skulle passa mig perfekt. Jag googlade fram den och kollade vad det var för något och såg direkt att detta är något för mig! Jag hade aldrig hört om dig tidigare. Idag fick jag boken på posten som jag väntat så otåligt på och jag läste ut den noggrant på 3 timmar! Fy satan så in i helvete jävla bra den är!! Du är grym Tove. Vill tillägga att jag befinner mig på ett behandlingshem för att jag ska utredas för adhd och bipolär sjukdom. Du har verkligen inspirerat och peppat mig till att få ett genuint hopp om att det här kommer bli så bra i slutändan. Jag är 22 år och har missbrukat droger sen 16 års ålder och har aldrig fått livet att fungera på något plan, trots långa drogfria perioder av mitt liv har jag alltid känt mig helt psyko, vilsen och miss anpassad i samhället, därav alltid fallit tillbaka i missbruket. Men den känslan har jag inte nu längre efter att få tagit del av din bok, den är helt fantastisk och jag har lärt mig så mycket nytt som jag kommer ha användning av i samhället när jag är klar här och ska stå på egna ben. KBT är nyckeln till min dörr för ett drogfritt liv, gjorde även en bahandling när jag var 17 år med KBT och det gav fantastiska resultat. Tyvärr föll jag tillbaka i missbruket då ingenting fungerade när jag väl kom ut och jag föll in i depressioner. Då hade jag ingen aning om att jag skulle ha någon diagnos utan det är något jag börjat rota i för 1 år sedan och efter mycket läsning om adhd och bipolär sjukdom är det självklart för mig att jag har det och det blir bara mer och mer självklart. Nu ska jag bara göra utredningarna och få det på papper. Sen är jag redo att börja mitt liv PÅ RIKTIGT! Din handbok har gett mig så mycket bra tips och råd och information om rättigheter jag inte hade en aning om. Jag har alltid mått dåligt av tanken på att jobba men nu känner jag att det kommer ju inte vara några problem alls. Sista pusselbiten ska på plats nu och sen vet jag 100% vem jag är. Jag känner mig så redo nu. Tack Tove! Du har inspirerat mig till tusen och jag är så glad att jag beställde boken. Kämpa på och gör din grej, du är grym! Må väl, varma kramar Veronica

    Svara
  3. Tove Lundin

    Hoppas du hittade rätt ställning Jane – eller hittade en sparaknapp (den har jag ofta letat efter av samma anledning som du, eller liknande..) Kul att du hittat hit, välkommen 🙂

    Hej Veronica!
    Tack för din kommentar som gjorde min lite olycksaliga morgon väldigt ljus.
    Vad du har fått gå igenom mycket i ditt liv! Jag är fullt övertygad om att du med dina erfarenheter kommer gå långt. Att ha känt sig som ett missanpassat psyko kan, enligt mig bli till en stor fördel med rätt tänk – som du ju har! Jag önskar dig ett STORT lycka till framöver, tack igen för att du gjorde mig så glad! Kramar!

    Svara
  4. "Jessica"

    Du beskriver min underbara härliga lilla dotter i ett nötskal……..

    Tänkte extra på Dig idag köpte en sån där ”hårmockafjong” saknat i månader ”bara att köpa….” visst glömmer varje gång i affären MEN inte idag borde kanske köpt en trisslott ????

    Svara
  5. Niclas

    Hej, vad spännande att hitta en blogg av en tjej med samma diagnos som jag själv haft i 20 år(är nu 38). Har precis kommit ut en neråt period och hoppas att det håller sig på en jämn nivå ett tag. Något jag lärt mig när jag är nere är att ändå veta att det blir bättre igen det kunde jag inte se förr i tiden. En sak när jag är hypoman är att allt går så enkelt då bara jag inte går högre upp. Jag brukar säga till min fru att sjukdomen både är en gåva och ett helsike. Men när jag är hypoman skriver jag dikter och tränar o jobbar hela tiden utan att bli trött och livetr känns perfekt då. Våran sjukdombild är ju precis som ett mynt med 2 sidor. Önskar dig allt väl kämpa på när det känns mörkt det kommer ju alltid ljus igen. Med vänlig hälsning Niclas

    Svara
  6. Malin

    Ville bara dela med mig av en upplevelse jag hade igår, som jag tror några kan känna igen sig i. Vi skulle ha en genomgång av dryck på jobbet, vilket innebar att man skulle sitta still och lyssna på någon som pratar i 3 tim, komma ihåg vad han säger, och tycka till och ha åsikter om det. Redan innan vi började steg ångesten och jag fick panik över att sitta på den där stolen så länge. sen när det hade börjat så satt jag och ritade krumelurer och krussiduller på mitt papper, för att försöka hålla fokus på nånting och bli av med energi. Vilket resulterade i att mina kollegor pekade och skrattade åt mitt papper och frågade varför jag inte antecknade, och jag märkte att dom utgick från att jag var ointresserad. Jag kände mig enormt stressad och pressad och ville bara gå därifrån. Jag märkte också att jag lät dom ha kul på min bekostnad och skämtade kring det, vilket resulterade i en enorm ångestkänsla när jag väl kom hem.

    Det slog mig att det är det här som är orsaken till min superhöga frånvaro i skolan, för efter den här upplevelsen vill jag bara göra allt för att inte hamna i samma sitvation igen. Finns inget värre än när någon säger ”sitt ner och lyssna och lär dig” och det enda jag vill är att skrika rakt ut, kasta pennan och gå. PHUH!

    Svara
  7. Unni

    Ja! Äntligen ett specifikt ord på varför jag ses som ”konstig” Kommer alltid ha den frasen med mig 😀 Hah!

    Svara
  8. Susanne

    Tyvärr är det så att diagnosen bipolär kommer oftast efter en tid medicinering med centralstimulantia. Eller efter att ha fått det man förut kallade ”lyckopiller”.
    De kan ge mani, dvs att man blir överaktiv, tappar omdömet och skapar det typiska maniska draget i manodepressiv sjukdom. Skillnaden är att Manodepressivitet inte är framkallad av mediciner. Däremot den mani man får av diverse lyckopiller är rena biverkningar. Tyvärr är det så krasst att läkemedelsföretagen lever ju på att sälja dessa preparat och vägrar se det som biverkningar. Istället har man skapat sk differentialdiagnoser som kräver ytterligare medicinering, dvs man lägger till en annan typ av piller som ska dämpa de man redan tar. Det kommer att komma en backlash på detta för det är så många som drabbats av detta. De socialarbetare ch psykologer jag känner misstänker att det överdiagnosticeras både vad det gäller ADHD och bipolär men inget görs åt det i dag.

    Det är smärtsamt att se på nära håll hur en person försvagas i egentlig mening, identifierar sig med sin diagnos mer än att lära känna sig själv som människa och utvecklas som person för den man är. Att se de tillgångar man besitter istället för att bara se det som problem. ofta är det kreativa människor som inte har en fyrkantig hjärna som får diagnos. Vem säger att skolsystemet måste bygga på medeltalet av hur folk fungerar istället för att anpassa sig efter individen och ta till vara på det speciella? Jag tycker det är smärtsamt att se människor förminskas till diagnsoer, hur lätt det är att reducera sig själv till en diagnos och förklara alla personlighetsdrag och egenheter, tankar och vanor, funderingar till en diagnos. Det har blivit bakvänt och människofientligt tycker jag. Alla ska stöpas i samma mall annars får man en diagnos typ. det finns massor av hjälpmedel och stöd att få för att få ordning med organisation och mallar för sitt dagliga liv och man har rätt att få de hjälpmedlen men de flesta får bara centralstimulantia…redan som barn. man vet inte i dag vad det gör med hjärna förutom den knarkforskning som finns då och det är inte så rolig läsning. Hjärnan är till stor del outforskad så i framtiden kommer man väl anse att de mediciner man ger idag är stenåldersbehandling och vansinnigt. Common sense säger sig självt att en person med vuxen adhd som får Metamina och som av det utvecklad e amfetaminpsykos som var svår att bli av med på grund av att intaget av metamin (adhd medicin) hade pågått under ett par år i liten dos. Psykiatikerna som inte hade kunskap om narkotikaforskning trodde inte de kunde vara psykos framkallad av amfetaminet/Metamina eftersom den klingar av direkt då man upphör med intaget. Men inom narkotikaforskningen vet man att ett långvarigt intag centralstimulantia, även i små doser, kan framkalla psykos. Och om man då gått med psykosen länge utan att läkarna upptäcker det så kan den sista i månader efter att man har upphört med medicineringen. Risken är t o m att psykosen blir kronisk. I det här fallet togs Metamina bort och personen i fråga fick antipsykosmedicin. Därefter skulle de ha trappat ned den i takt med att patienten blev klarare igen. Men istället satte de , då han mådde bättre ,igång igen med Metamina ” att han ju hade adhd diagnos”. Han ville själv ta det, längtade efter den kicken, men för att kunna ta det så får han samtidigt psykosdämpande medicin. Han har gått upp i vikt av den och är som ett paket men själv känner han sig tipp topp säger han trots att han är isolerad och sover mest hela dagarna. Jag tycker det är en skam för dagen psykiatri att det ser ut så. Common sense is not so common

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *