Lätt som en blankett?

Favorit i repris.

Eftersom jag i och med flytten (förhoppningsvis) fått lite nya läsare tänker jag återknyta ibland till gamla inlägg. Och eftersom många av oss har det lite si och så med minnet kanske även vi får nytta av lite repetition.

I dag tänkte jag därför skriva en stump om blanketter och räkningar. Ni vet, kära läsare, de där vita kuverten som kommer hem till en med jämna mellanrum som kräver åtgärder såsom svar, ikryssade rutor (till och med det måste göras på ett speciellt sätt) eller inbetalningar. Och skulle man råka missa kommer det ännu fler kuvert, nu kanske även några bruna, med ännu fler byråkratiskt uppbyggda meningar och krångliga ord.

Själv får jag rysningar och eksem av blotta tanken på blanketter, det kliar redan lite smått i hårbotten, och jag är bara i mitten utav denna text. För den som vill ha lite inspiration hur man INTE bör göra har jag skrivit en text här. Och ännu en liten stump här.

Jag var ganska arg när jag skrev den texten ser jag nu. Man blir lätt det när man känner sig förminskad, trängd och dumförklarad. Och det är precis så jag känner mig när jag försöker tyda vad myndighetspersoner vill säga mig. Nu är det ju dessutom så att ord tillhör mitt yrke – jag kan det där med ord. Jag kan massor av saker, att fylla i en blankett tillhör bara inte en av dem. Därför har jag gett min pojkvän fullmakt att sköta allt mitt pappersarbete. Jag kan, utan överdrift, säga att det har förbättrat mitt liv avsevärt. Lite om det beslutet har jag skrivit här.