Korsordstvånget

Sanningens ord!

Magen knyter sig och det blir svårt att andas. Det kliar i armar och ben, jag försöker göra motstånd – men det är ju så skönt att bara ge efter. Jag försöker tänka på annat, men det går bara inte.

Vad har hänt! Är det fara för ditt liv? kanske någon tänker. Nej, jag hade råkat göra en minimal prick i en korsordsruta och försökte exponera mig!

Pricken var knappt synlig med blotta ögat men hade absolut inget där att göra. Jag skulle skriva ett A, men råkade börja i mitten på rutan. Skulle där istället vara ett I, eller ett E för den delen, hade saken varit biff – men ett A! Då syns ju pricken under! Och det går ju bara inte.

Jag kallar det korsordstvånget, och det är bara ett av många som jag måste arbeta med – och definitivt inte det jobbigaste. Sitter jag på tunnelbanan och löser korsordet i Metro får jag till exempel dispens – men i gengäld måste jag hinna lösa hela innan jag ska kliva av.

Just denna gången slutade det med att min pojkvän kom på den “briljanta” idén: Varför gör du inte en prick i alla rutor! Smart tänkte jag.

Nu måste jag köpa nytt sudd..