Kontraster

Tre dagar i skogen frambringar en annan slags kli, skav och knöl. Myggbett som kliar, gummistövlar som skaver – med knöliga strumpor. Trots att jag har tvättat håret med honungstvål i regnvatten, och tvättat mig med en tvättsvamp känner jag mig renare än på länge. Inuti och utanpå. Därför fick jag en chock av min egen spegelbild – jag känner mig som en prinsessa, men ser ut som en skogsmulle.

Nu sitter jag på tåget tillbaka, på väg till min adhd-utredning. Ett märkligt uppbrott. En skarp kontrast som jag tänker spä på ytterligare genom att sitta på en uteservering i kväll med en väninna – i morgon, efter jobbet åker jag tillbaka till torpet igen.

Det var min mammas morbror som sa det, och jag kände ” precis så”, han sa att kontrasten mellan landet och stan var det han älskade mest. Själv älskar jag alla kontraster: ett omaka par, nytt och gammalt, målarfärg på välmanikyrerade fingrar.

Kanske jag är nåt på spåret, tänker jag här på spåret.