Konsert

I förra veckan var jag på konsert. Det är ett var länge sedan, nästan två år. Det kändes som en alldeles ny upplevelse att sätta sig i sin stol på konserthuset och lyssna till en stor symfoniorkester. Faktiskt extra stor eftersom en symfoni av Bruckner stod på programmet. Det var stilla i salongen och alla njöt av musiken. När dirigenten avslutade, kom tyvärr applåderna innan hon hade sänkt armarna   En kort tystnad innan applåderna kom hade fått musiken att klinga färdigt.  Jag vet att jag inte är ensam om att känna så, men tyvärr är publiken nu otåligare än förr och applåderna kan inte vänta.

Man glömmer att pausen är en del av lyssnandet.