Ge en gåva

Kli skav och knöl

Knöl.

Kli, skav och knöl. Egentligen var det inte vad jag skulle skriva om i dag. Men de liksom kom i vägen. Och det gör de ofta. Så jag beslutade att detta inlägg fick handla om de tre små förtretligheterna.

Det mest störande med kli, skav och knöl är att de luras. Man sätter på sig strumpbyxorna, eller vad det är, på morgonen och de känns inte knöliga alls. Men hux flux har man en tennisboll i tån på skon. Och tittar man efter är det knappt synligt med blotta ögat. Det bara känns som en tennisboll.

Eller tröjan som kändes så mjuk och go på morgonen, plötsligt börjar den klia. Först lite blygsamt någonstans, knappt märkbart. Sen på ett nytt ställe. Innan man vet ordet av är det som en hel myrstack innanför tröjan. Men det märkligaste är att om jag inte tänker på det försvinner det. Och blir jag frustrerad över någonting kliar det mer.

Jag minns så väl när jag var liten. Minsta lilla gruskorn i skon kändes som en stenbumling. Och inte kunde man ta av sig stövlarna själv, och när fröken såg den mikroskopiskt lilla sten som föll ur stöveln tittade hon på mig som att jag gjorde det för att jävlas.

Därför är det skönt att vara stor, så man kan stanna på stan för att kavla upp strumpbyxesnuppen som trilskas, eller hälla ur små stenmolekyler. Jag har kollat runt lite, tydligen kan det finnas ett samband mellan adhd och kli, skav och knöl. Det vore kul att höra hur ni har det! Finns det ett samband borde alla föräldrar till barn med adhd få veta det. Det skulle underlätta mycket!

Fram för en ny generation utan kli skav ock knöl!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

28 kommentarer till “Kli skav och knöl

  1. Barbro

    Hmmm…vet inte om jag reagerar mer än andra, men visst är det oerhört läskigt med stenar i skon…eller ett hårstrå på insidan av kläderna…om jag har ett hårstrå (från huvet) som fastnat på insidan av plagget och ligger mot huden blir jag galen. Det killar och är otrevligt…måste ibland ta av kläderna på närmaste toalett för att ta bort det.

    Svara
  2. Gerd

    Älskar din blogg! Som mamma till en 12 årig kille med adhd så ger dina inlägg mej en härligt trygg känsla mitt i alla tokigheter…..känner att det kan trots allt komma gå bra ändå! Allt kanske inte blir som man tänkte sej men det kan bli bra ändå!

    Svara
  3. Tove Lundin

    Barbro: Jag tror att det kan vara lite mer än andra.. Men jag är inte säker.. Kanske inget man pratar om. Precis som du skriver måste jag själv rusa in på toaletten ibland och skaka ut kill ur kläderna!

    Gerd: Tack! Vad kul att du gillar min blogg!! Ja, allt blir bra, men som du säger: nog inte riktigt som man tänkt sig – kanske till och med bättre 🙂 I alla fall roligare! (om man frågar min familj)

    Svara
  4. Frida

    Känner igen mig i allt, även Barbros hårstrå. Jag klipper alltid bort lappar och grejer ut underbyxor och tröjor direkt för jag vet att det liksom inte funkar. Igår hakade min strumpa upp sig litegrann i tånageln och jag höll på att få psykbryt.

    Svara
  5. Tove Lundin

    Ett psykbryt tycker jag är helt på sin plats när ens tånagel hakat fast lite i strumpan! Fruktansvärt obehagligt. Och lappar måste bort! Varför dessa bautalappar? Om man var en gnutta företagsam borde man lansera en adhd-kollektion! Kläder utan kli, skav och knöl, det är ju försjutton 2012!

    Jag skulle aldrig få för mig att bära ett armbandsur, inte nog med att de skaver så man blir tokig – dessutom ser man ju tiden då!

    Svara
  6. Katarina

    När jag var liten klippte mamma bort tvättråd och annat ”bök” i mina kläder.
    Och nu gör jag detsamma i min sons kläder.
    Minns också hur obehagligt det var med luft runt midjan. Ingen luft fick smita in under tröjan.
    Var också superviktigt att det va helt mörkt när jag skulle sova. Inte en strimma ljus fick synas nånstans.

    Svara
  7. Barbro

    Jag ogillar starkt att ha något mot halsen. Polotröjor och snäva halsband är jätteläskigt. Lappar i kläderna går bra ända tills jag börjar tänka på det…

    Svara
  8. C

    Jag har också problem med kli, skav och knöl! Klarar inte av för tighta eller för pösiga kläder (det finns en perfekt balans), ull, kläder med massa knappar och dragkedjor, en del material och saker som sitter hårt runt handlederna eller halsen. Allt måste sitta helt bekvämt, tofsen får inte dra i något hårstrå, inget får klämma. Annars kan jag inte koncentrera mig – alls!
    Sen har jag världens bästa lukt- och hörselsinne också, vet inte om det också hänger ihop…

    Svara
    • Tove Lundin

      Jag tror det hänger ihop. Det är precis så jag tänker: alla sinnen är liksom överdrivna, och minsta lilla ljud, kli eller lukt blir så distraherande att man inte kan koncentrera sig. Det är ju nästan lite som att man har superkrafter… Om man vill se det positivt 🙂

      Svara
  9. Frida

    Tickande klockor! Starka lukter! Luft på huden! Blir galen när man sover bredvid någon som vill gosa in sig i ens nacke. Säkert jättemysigt men det blåser ju jättemycket av andningen! Pojkvännens grannar har dessutom en klocka som slår timantalet samt ett slag på halvtimmen, pojkvännen hör det inte alls men jag får fnatt varenda gång…

    Svara
  10. Tove Lundin

    Precis! Det är ju inte direkt oangenämt att någon vill andas i ens nacke. Men det kommer ju luft! Vad jobbigt med grann-klockan! Fnatt två gånger i timmen… Jag kan få fnatt bara av ett liiiiiiiitet armbandsur som ligger och tickar någonstans, ljudet bara växer och växer…

    Svara
  11. Katarina

    Eller en liten, mesig, knappt synlig blomfluga som flög mot insidan av fönstret i mitt sovrum – och väckte mej.
    Tycker att jag blir mer och mer ljudkänslig ju äldre jag blir.
    Kanske hänger ihop med att jag upplever att kraven på mej ökar.
    Men en del ljud stör inte. Som hamsterhjulet som gnisslar på nätterna när hamstern springer. Det kan jag koppla bort.
    Konstigt.

    Svara
    • Tove Lundin

      Verkligen konstigt. Kanske det är ett så mysigt ljud att det blir okej 🙂
      Kanske man ”vaknar mer” om man är stressad, kanske man alltid vaknar till av småljud, men när man är stressad får minsta lilla ljud en att reagera jättemycket..

      Svara
  12. Katarina

    Kli skav och knöl passar in på känslorna också tycker jag. När jag såg orden tänkte jag – men det är ju precis så jag känner mej inombords också.

    Svara
  13. rabbit

    Det här var intressant. Har trott att sånt här gäller alla i hela världen.
    Är det (o)normalt att
    -vara sjukt j-a solkänslig i ögonen? Alltså vi pratar nästintill smärta. Måste köpa solglasögon på stan om glömda hemma, eller vända tillbaka och hämta.
    -Störa sig på att ha strumpor på fötterna? (om inte i skor)
    -Bli knäpp i hud och benkänseln av att ha byxor på om liggande/ sittande under filt? (i regel, inte helt utan undantag fast nästan)
    Dessa saker har jag kallat ’överdriven frustration’, men då kanske det inte är ren kinkighet?

    Svara
  14. Tove Lundin

    Visst är detta intressant! Känns som att en otroligt viktig debatt startats här.. Nu gäller det att ta reda på om andra också får panik-kill i hela kroppen av en byxa/strumpa under en filt (känner igen mig och det killar inombords av blotta tanken), eller om andra också måste slita av sig kläderna på en toalett av ett hårstrå.. Eller om armbandsur, tickande klockor, blomflugor och polotröjor innebär överdrivet lidande för alla..
    Detta är viktiga frågor vi måste få svar på!

    Svara
  15. rabbit

    Men ändå, det där med hårstråen (måste vara den bästa böjningen) måste ju vara samma sak för alla? Det är ju orimligt att inte bli knäpp av en sån sak. Seriöst.

    Svara
    • Tove Lundin

      Tokjobbigt med folk som pratar för högt! Vi borde göra en mindre vetenskaplig studie angående hårstråer i kläder och människors humör.. 🙂

      Svara
    • Tove Lundin

      Vad glad jag blir av att få hjälpa en ny generation slippa kli, skav och knöl! En ministen kan vara en bumling.. Så himla fint av dig att notera!

      Svara
  16. "Jessica"

    ljuskänslig som bara den när jag sover.
    Vist diskantljud kan ”skära” igenom hela skallen samt klockor ooooooooouh. sen att mamma kunde stå och skrika ”städa ditt rum” det gjorde mig inget hörde det inte ens 😉

    Svara
  17. Kattis

    Jag kan inte ha armbandsklocka, halsband känns som om, nån/nåt stryper mig, får nästan panik känsla av halsband faktiskt, att jag inte får luft.. :-/
    Strumporna får inte dras upp hela vägen upp på vadbenet utan vikas ner(om du förstår?)
    Känner mig instängd annars.
    Och string??? Hur kan folk använda såna? =) Jag får fnatt bara jag ser, får lite ”ont” i baken liksom.. haha… Polotröjor är som att hänga sig, för mig… 🙁
    Och ja säkert en massa mer jag inte kommer på just nu…

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *