Julefrid

I går delades det ut Nobelpris, för den uppmärksamme läsaren; nej jag vann inte i litteraturpriset år heller. Även om jag (enligt mig själv) mycket väl kunnat stämma in på motiveringen “som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”. Eller kanske “som med hallucition blandar ihop saga, historia och samtid” är mer jag?

Nåja, vad är en bal på Stockholms stadshus..

Istället ägnade jag mig åt julpyssel. Jag kan för mitt liv inte fatta hur jag kom på den idén. Jag borde ha lyssnat på varningsklockorna redan inne i butiken, när jag fick vredesutbrott över den livsviktiga frågan vilken färg det ska vara på silkespappren. Men nej, jag gillar tydligen drama och får man inte gå på Nobelfest kan man väl lika gärna spexa till det här hemma.

Om man har svårt för att bli arg har jag ett tips: gör smällkarameller! Eller, försök göra något överhuvudtaget som inkluderar silkespapper. Såhär i efterhand är det lite svårt att se hur det hela kunde bli min pojkväns fel, men där och då kändes det hur logikt som helst. Jag tyckte att läser man ingenjör på universitet kan man på ett snabbt sätt räkna ut vilket håll man bäst kan lägga toarullen i en smällkaramell också. Jag tyckte det ganska högt.

Sådär högt att det man just sagt ekar kvar i rummet efteråt och blir till fniss istället. Vi gjorde en var, det fick räcka.