Jobbigaste med min adhd – att gå till bussen
Det hjälper inte ens när man bor så här fint.
Det hjälper inte ens när man bor så här fint.
Senast jag träffade min vårdkontakt på min adhd mottagning fick jag frågan vad med min adhd som skapar mest lidande för mig. En så himla bra fråga tycker jag. Men jag kom inte på något bra svar. Just då.
Vissa dagar känns det ju som allt, andra inget särskilt. Men efter att ha funderat ett slag på frågan tror jag mig ha ett svar: att gå till och från bussen/jobbet/skolan.
Mycket med min adhd handlar om att jag måste stå ut eller bara försöka anpassa mig till en värld där jag inte riktigt passar in (fast ingen ser det utanpå). Ofta har det löst sig, men när det kommer till att gå till bussen måste jag säga att FY FAN vad jag har fått stå ut och anpassa mig genom åren.
Måste jag gå samma väg fler än cirka fem gånger börjar jag nämligen hata den. Nu menar jag hata så som i att jag börjar få ångest några timmar innan på grund av att jag måste gå en sträcka på runt sju minuter, och hjärtklappning bara av att tänka på den. Till en början försöker jag bara stå ut, sen börjar min hjärna komma på massa kreativa lösningar. Som att jag kan ta bussen en hållplats till och gå dubbelt så långt åt andra hållet, springa jättefort, sova över hos en kompis eller helt enkelt flytta. När jag var barn hade jag inte riktigt de valen, så istället kom jag på diverse “tvångsmässiga lekar” jag ägnade mig åt under den fem minuter långa promenaden hemåt. Det kunde vara en ramsa i huvudet eller en viss stegkombination. Ni förstår ju hur jag måste sett ut.
För att komplicera det hela ska jag tillägga att jag gärna går samma promenadrunda på en timme, går till samma restaurang, sitter vid samma bord, beställer samma mat och så vidare.. Detta gäller alltså BARA promenaden till och från bussen. Får jag analysera mig själv antar jag att förklaringen är att jag inte klarar av saker jag MÅSTE. När det inte finns alternativ eller utvägar känner jag mig låst och det är den låsningen som ger mig ångest. Men vad hjälper det egentligen att veta VARFÖR det är på ett viss sätt?
Jag har en hemlig dröm om att flytta in i ett hus som ligger mitt framför en busshållplats. Eller ta körkort och bo i en husbil, men det blir en annan historia. Man kan väl i alla fall säga att skräcken att bli fastlåst gör mig kreativ.
Berätta gärna ert “jobbigaste”.