Hur kniper man?

Hemlis!

Vet ni hur man kniper igen? Jag hör till sådana som aldrig kan hålla tyst. Om det inte är någon annans hemlis det vill säga, då är jag tyst som muren. En av mina barndomsvänner kläckte att hon var gravid, månaderna innan alla visste var en pina – men inte för något i världen skulle jag säga ett knyst (förutom mamma och pappa, men det var okej).

Veckorna innan jul är fruktansvärda, jag vill så gärna tala om för alla vad jag köpt till dem i julklapp. I fantasin är jag en hemlighetsfull typ, omgiven av ett mystiskt sken. En sådan man “inte kan få grepp om”. I verkligheten är jag en öppen bok, ge mig en kvart och jag ger dig min livshistoria.

Jag har ett enda knep, jag försöker glömma hemlisen. Då försvinner lite av det jobbiga. Nyss fick jag ett infall och köpte biljetter till kvällens match i hockey VM. Under hela VM har jag varit en (min pojkväns ord) jävla mansgris, som klagat på att han måste ockupera tv:n. Nu vill jag överraska. Här är en skala över hur det kommer att sluta:

1. Jag fotar biljetterna och skickar dem som sms typ snart.

2. Jag väntar tills han kommer hem runt fyra och trycker upp dem i ansiktet på honom så fort han öppnat dörren.

3. Jag lyckas gömma dem men orkar inte vänta tills han hittar dem, utan tar fram dem själv efter tio minuter.

4. Jag lyckas gömma dem, frågar efter ett tag om han måste kolla på matchen i kväll (på ett lite surt sätt), väntar tills han svarar och då säga typ: “Titta under kudden”.

5. Jag gömmer dem och väntar tills han hittar dem!