Ge en gåva

Hur är man tyst?

- And Iiaai, will always love yooooooou, will aaaaalways loOoove yooou!

– Om man ska på loppis på Täby galoppbana, då blir det ju ”galoppis”!

Det enda som hördes till svar var Lulu Luck som skramlade till i ett gupp.

– Alltså, galopp blir ju som loppis, gaaaa-loppis, förtydligade jag.

Tystnad.

– Jag har femton myggbett, hur många har du?

Tystnad.

Inte förrän jag börjat lista vilka djur jag skulle bli ledsnast över, om jag såg dem döda på vägen, fick jag gensvar. Jag hade då kommit till igelkott.

– Jag måste koncentrera mig när jag kör, blev svaret. För andra gången.

Kära läsare, kan ni hålla tyst när ni åker bil? Jag kan inte. Munnen bara går. När jag inte kommer på något att säga blir det lätt en sång. Gärna Whitney Huston. Eller Dolly Parton, beroende på humör. För, om jag inte pratar, då måste benen röra sig. Och det går inte i Lulu Luck. Egentligen gillar jag att åka bil, det är som att världen rör sig i min takt. Jag hinner precis associera klart så kommer nästa intryck. Men jag kan bara inte hålla mun.

Nu måste jag skynda, en intet ont anande kompis ska hämta mig – vi ska hela vägen till torpet. Stackars..

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

6 kommentarer till “Hur är man tyst?

  1. "Jessica"

    *asg* ska vi ta en roadtrip ? 2 psykon som sitter och associerar way out of the blue …………….

    Oppsis kaloppsis skulle på Galloppsis 😛

    Svara
  2. http://mariellejohnsson.wordpress.com

    Hehe…. här har vi idag åkt långt med vår dotter som har autism efter att ha farit runt i köpcentrum bland olika affärer…. Det är ingen höjdargrej för henne med alla intryck så hemvägen var det ”warning-warning” vilket innebar att hon behövde ha oss tysta mesta av tiden. Och det är väldigt svårt för min man…. Men jag tror jag lyckades hålla dom båda i schack…. Utmanande!
    Kraam!

    Svara
  3. Tove Lundin

    Bra jobbat Marielle! Det kan inte ha varit enkelt att behöva jobba från bägge hållen.. Intryck kan ju vara jobbigt – och att hålla tyst! Och att sitta mittemellan 🙂
    Kram!!

    Svara
  4. Frida

    Jag och en likasinnad kompis (odiagnosticerad men troligtvis inom ungefär samma sfär som jag) har en outtalad deal – vi får, vid behov, prata på om vad vi vill hur mycket vi vill utan att den andra behöver lyssna. Oftast så blir det ju att vi båda bubblar på i samma galna tempo och hattar fram och tillbaka mellan ämnen utan synbar koppling, men när nån av oss (oftast jag tror jag) behöver gå in i sig själv och den andra bara behöver bubbla – då kör vi! Skit i om vi inte får svar, skit i hummanden, ja skit i att lyssna rakt av (för vi båda vet ju att oftast så är det ju bara bubbel som behöver ut, även om det just då känns som det viktigaste i världen att säga), och så möts vi igen i gemensamt bubbel när den som gick in i sig själv är redo att komma ut igen, och då kan vi även avhandla sånt som faktiskt är viktigt på riktigt. Hittills tror jag inte att det har krockat (hoppas att hon håller med mig där!) och en del intressant bubbel registreras nånstans långt bak i huvudet så att man kan ta upp tråden igen när båda är i bubbel-mode.

    Det här har dock inte fungerat med någon annan hittills, skulle nån av mina ”normala” vänner (som ju egentligen är fullkomligt onormala om man jämför med mig… 😉 ) stänga av på det sättet så skulle jag bli galen, och de skulle själva gå i taket om de visste att jag stängde av… Den där uppmärksamheten och reaktionen är ju annars förväntad, och då går det inte att stänga av, på samma sätt som det är jättefrustrerande att försöka prata med nån som inte ger något tecken på att höra att man pratar. Men just med henne så kan vi plocka bort den där förväntningen på reaktion.

    Låter ju helt knäppt egentligen, och jag tyckte ärligt talat att det lät urdumt första gången hon sa ”Nej men det är lugnt! Jag behöver bara prata, jag tar inte illa upp om du inte lyssnar alls!” med ett stor leende efter att jag sagt att jag inte orkade prata. Men det har funkat för oss, och det är jäkla skönt faktiskt… 🙂

    Hmm…försöker föreställa mig oss två plus dig Jessica och dig Tove i en bil…det kan ju bara uppstå kreativa mästerverk ur något sådant! Eller fullkomligt kaos. Vilse lär vi ju hamna iaf… 😉

    Galoppis är för övrigt ett fantastiskt ord.

    Svara
    • Tove Lundin

      Underbart med en bubbel-kompis!!! När jag bodde med min barndomsvän brukade vi bubbla hela dagarna. Kom vi inte på något att prata om började vi prata om något vi redan avhandlat. Men det roliga var att det aldrig blev exakt samma slut – man kan hålla på så hur länge som helst!
      Jag fick upp många roliga bilder i huvudet på oss i Lulu Luck…. Vilse är kul 🙂
      Visste att du skulle gilla galoppis!!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *