Havarava!
– Havarava! säger jag och min pojkvän till varandra varje morgon innan han går hemifrån.
Det betyder ”Ha en bra dag” för den som inte förstod det. I morse drog jag mig tillminnes var uttrycket kommer ifrån. Och det är precis så man måste göra för att fatta att man faktiskt blir bättre. Minnas tillbaka. Inte bara till de dagar då det var bättre, utan också när det var sämre.
För över två år sedan var jag så utmattad att jag inte kunde resa mig ur sängen. Jättesött, tyckte min pojkvän (han var väl fortfarande nykär på den tiden och tyckte allt var sött). Därför brukade han skratta åt mitt tappra försök att ropa detta efter honom på morgonen. Jag tog sats från magen.
– HAVARAVA!
Sen somnade jag om. Tre gånger fick han ringa mig för att jag skulle komma upp ur sängen. Jag hade dubbla larm och timer som satte igång kaffekokaren. Nu kan jag inte minnas hur det kändes att vara så trött. Nu kliver jag gärna upp tidigt på morgonen. Kanske är det därför bra att fortsätta säga så, Havarava, för att minnas att vissa saker är så mycket bättre i dag. Kanske blir jag aldrig densamma, men jag blir bättre.