Ge en gåva

GRATTIS på Världsdagen för psykisk hälsa!

Kära vänner, GRATTIS på dagen! I dag är det nämligen vår dag: Världsdagen för psykisk hälsa. World Mental Health Day om vi ska vara internationella – och det ska vi. Psykisk (o)hälsa finns över hela jorden – i alla tider. ”Ingen hälsa utan psykisk hälsa” är mottot.

Grattis Einstein, Jim Carrey, Catherine Zeta-Jones, Robert Gustafsson, Caroline af Uggla, Picasso, Edgar Allan Poe, Beethoven, Beate Grimsrud, Britney Spears och Bill Gates, hoppas ni gillar min blogg!

I present önskar jag mig mindre fördomar och ökad förståelse, mindre stigma och att fler vågar ”komma ut”. Jag önskar att alla får den hjälp de behöver och vettiga bemötanden. Jag önskar att alla som ber om hjälp blir tagna på allvar. Jag vill ha respekt, genuina ursäkter och RIOT! Jag vill ha ett samhälle som är till för alla, jobb till de som klarar och vill och vila åt dem som behöver. Jag vill ha långt hår och en kattunge också, men lite realist får man vara.

Vi är många, var fjärde svensk är ett psyko. Tre av fyra har erfarenhet av psykisk ohälsa, genom sig själv, vän eller anhörig. I dag firar vi med ett dubbelinlägg. Ett senare på temat ”Be om hjälp och olika bemötanden” utlovas. Jag tänker dela med mig av tio citat som för evigt etsat sig fast. Ni får gärna fundera på om ni har några. Välkomna att lätta era hjärtan på våran dag.

Fram för större förståelse och bättre bemötanden!

RIOT och KÄRLEK!

Och lite länkar UNT, SR, Expressen, Hjärnkoll,


Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

6 kommentarer till “GRATTIS på Världsdagen för psykisk hälsa!

  1. rabbit

    Gratulerar tillbaks såhär dagen efter. En extra lång promenad i solen blev det faktiskt 🙂 Men jag ska fortsätta fira lite liksom när det faller sig. Kanske ikväll eller nån dag i nästa vecka. För fira är roligt:)

    MEN det finns – såklart – ett problem. I min värld, eller, en motsägelse som jag inte kommer runt:
    I kampen (för det ÄR ju en kamp) för förståelse och respekt etc, är ett av slagorden att var fjärde svensk har, eller drabbas vid något tillfälle av, psykisk ohälsa. Ja, så är det nog. Men då känns det nästan lite konstigt att göra en grej av att t ex Ugglas är knäpp (missförstå mig inte, ingen kritik, jag tycker det är dönice att läsa såna namn också och det spelar roll!!)
    Jag tror jag har sagt nåt liknande förut, kanske låter det som att jag tycker det ska finnas någon slags exklusivitet i psyksjukdomsvärlden men det är ju hellöjligt och inte alls så jag menar.

    Vad jag menar är att jag ser nån slags brist på konsekvens och jag tror att det kan ligga den här kampen i fatet.
    Å ena sidan ska vi respekteras och vara stolta över (ska vi!) det som är annorlunda och lite galet, å andra sidan är var fjärde svensk också så. Då är det inte längre galet och kampen borde se annorlunda ut för då handlar det plötsligt om något annat.
    I stil med ’öppna ögonen för den nya folksjukdomen’ t ex.
    Jag kanske har missuppfattat. Men det är svårt – tycker jag – att motivera det här kravet på att bli tagen på allvar när problematiken, både i sig självt och i samhället, är så svårdefinierad.

    Om var fjärde person är psykiskt ohälsig, ska alla utforma liksom sitt eget arbetsprogram? Var går gränsen för att få bli extra billig på arbetsmarknaden? Och om man blir frisk (vilket jag hör då och då att man blir) ska man ändra på sina arbetsförhållanderegler då? Och vad händer sen om man blir sjuk igen? Kanske just av att man ändrat på sina förhållanden? ELler bara för att man blir förvirrad av alla de där förhållandena? Kanske handlar det om att ha dokumenterade grejer, kan va. Men då blir det en herrans massa utredningar som dessutom måste göras om då när man blir frisk och sen en gång till om man blir sjuk igen.
    Eller så handlar det bara om att jag har ADHD och inte alltid kan se hela bilden och därför tenderar att snurra till saker. Eller så handlar det om att jag är bipolär och måste kritisera allt hela tiden.

    Som avslutning måste jag dock säga att grundat på det jag vet om Hjärnkoll så är det värsta skitbra och viktiga grejen. På alla sätt.
    Hårdrock och respekt!

    Svara
  2. Tove Lundin

    EXAKT så där filosoferar jag också, Bauti! (kanske av samma anledningar som du)..
    Och jag kommer bannemig inte på ett vettigt svar. Jag tycker allt och inget. Och kan, som du skriver, för mitt liv inte se en helhetsbild. Känslan när jag försöker ta ställning i detta är som att planera inför helgen eller förstå världskartan.
    Men om man tar en sak i taget: många har liknande problem, men så fort det blir ett hinder i din vardag bör du få hjälp tills det inte är ett hinder längre. Och ingen ska ta bort den hjälpen så fort allt börjar funka – för då rasar ju allt! Man kan kanske försöka om man känner sig trygg i det, men kunskapen i samhället ska vara på den nivån att man blir trodd på. Min arbetsförmedlare sa till mig att lönebidrag är även till för att man inte ska bli sjuk.
    Jag tänker vidare att även om vi är var fjärde, är ju alla på sitt eget vis. Och att kampen kanske handlar om att man får vara den man är. Oavsett.
    Nä, vad snurrigt detta blev. Men jag gillar att du tar upp det – för även mitt huvud försöker skapa ordning i detta..
    Sen är det ju så att de människor finns, som faktiskt tror att de är ensamma. Att de är fel och alla andra är rätt. Så hittar de Hjärnkoll och förstår att så inte är fallet – då kanske det inte spelar så stor roll hur budskapet gick fram.
    RIOT, känns ändå på sin plats nu!

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *