Ett stort steg för Tove

Ett mirakel? Nej, vikt tvätt.

I går, vänner, tog jag beslutet att prova min adhd-medicin.

Det var på morgonen och jag hade min kompis här. Hon skriver också, just nu på en bok som kommer ut nästa år. Vi tillbringar dagarna åt att byta texter, diskutera komposition, patos och meningsuppbyggnad. Samtidigt skulle jag tvätta. Klockan tre hade jag ett möte och ett annat klockan fem. En typisk psykbryt-dag alltså.

På tal om patos. Det var ju inte bara så att jag bara tog den där tabletten. Nej förskjutton, det blev en cermoni utav det hela.

– Nu tar jag den, sa jag högtidligt och spottade ut den.

Och sådär höll man på några gånger. Tillslut sa min kompis att “En dag kommer du ju prova – varför inte i dag?” Sagt och gjort. Vi återgick till hennes bok. Var och hur ska hon komma in i sista kapitlet? Jag tittade snett uppåt till vänster för att tanken skulle komma in mer från höger och blandas med vänster till en supersnabb analys som kommer ut genom pannan. Som vanligt alltså. Jag tittade igen, och igen. Sen brast det för mig.

– Jag kan inte tänka från två håll samtidigt, tjöt jag och slog mig dramatiskt på huvudet.

Det var tokstopp på ett sätt jag inte kan förklara. Efter flera, totalt misslyckade försök och lika många huvudbank, ägnade jag mig åt tvätten och annat bestyr. Ja, ni läste rätt – annat bestyr. Jag kom i tid till båda mötena, utan att hamna på golvet en endaste gång. De första strumporna jag tog fram kändes “rätt” och jag tittade bara på busstabellen tre gånger. Kanske låter självklart för vissa, andra ser miraklet.

När min pojkvän kom hem tappade han hakan. Ren, vikt och slät tvätt, betalda räkningar som dessutom låg i en prydlig hög med smilisar på. Detta är första gången sedan alltid.

Så, sammanfattningsvis. När jag ska på möte, göra bestyr, flera saker efter varandra eller till exempel föreläsa, då kan jag definitivt tänka mig att ta min medicin. Gånger då jag inte behöver tänka utanför ramen, utan snarare i den. Det är urhäftigt att klara av sådana “självklara” saker. Men annars, absolut inte!

Nu har jag ett fantastiskt verktyg. Men i ärlighetens namn, om man får vara krass, skriver jag faktiskt hellre från två håll än att stryka pojkvännens skjortor.