Ge en gåva

En lördagshälsning

God lördag, kära läsare! Här kommer en lördagsbild, jag hinner bara skriva en liten stump eftersom jag jobbar på att acceptera det faktum att en halvtimmes resväg är lika lång som en halvtimme på klockan. Man kan alltså inte sätta sig på tunnelbanan den tid man skulle vara framme. Inte om det tar en halvtimme att åka dit.

Samma tid som det tar att bege sig från punkt a till punkt b (inklusive att ta på sig skorna) måste man ha till godo om man vill vara i tid. Allt före och allt efter blir för sent eller för tidigt. Det förstnämnda uppskattas inte av den man ska möta, och det sistnämnda leder till dötid vilket ger mig rysningar av blotta tanken.

För att lyckas med detta, mycket komplicerade krävs först en noggrann matematisk uträkning. Till exempel: ta på sig skor och jacka 3 minuter, gå till tunnelbanan 5 minuter, åka tunnelbanan 25 minuter = 33 minuter. Sen måste man ta den tiden man ska vara framme minus tiden det tar att åka. Typ: jag ska vara där halv tolv, minus 33 minuter blir… klockan-lite-innan-elva! Vilket alltså, när jag tittar på klockan, är nu minus en minut. Om detta händer kan man alltid gå lite fortare, strunta i jackan eller skorna alternativt sitta på helspänn under hela resen, då känns det som att det går fortare.

Trevlig lördag!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

4 kommentarer till “En lördagshälsning

  1. Barbro

    Hej!

    Nu har jag startat en egen blogg. Den kommer handla om mitt liv, både diagnoser, psykisk hälsa men också annat blandat. Kolla gärna 🙂

    barbroa.blogspot.com

    Svara
  2. Jessika

    Åh! Jag skrattar högt å hjärtligt igen, om nån hörde mig nu, då skulle dom åtminstone tro på mig, att jag är galen. 😉 Det där med på helspänn, det vet väl alla att tuben går liiite fortare om man är nervös, stressad å spänner rumpan lite extra, som om man manar på en häst, varför skulle folk annars bete sig så i tunnelbanan..? Om man dessutom knuffas med armbågarna då lägger föraren i räserväxeln!

    Svara
    • Tove Lundin

      Haha! Och jag läste din kommentar på tunnelbanan och skrattade till högt. Hög psyko-varning på sådant 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *