Ge en gåva

En glad nyhet

Kära läsare, nu ska jag berätta en glad nyhet – torpet är mitt!

För att klargöra lite saker: Torpet = ett rött sekelskiftstorp med vita knutar, mitt i skogen utan grannar, el eller vatten och min dröm sedan några år tillbaka.

Gården (= torpet, ett dass, ett stall och en vedbod) heter Lövberget – har ni hört något så vackert! Inte vägen, gatan, stigen eller åsen – Berget! I min fantasi skiner solen alltid över Lövberget och där är man alltid glad, ångesten hittar inte så långt ut i skogen. Där ute ska jag livsträna. Typ som att arbetsträna men på andra svåra saker, typ andas, laga mat (kanske), sitta på en stol och (ve och fasa) göra ingenting!

Till att börja med tänker jag vara där ute i ett helt dygn! Som tur är finns där nät, så jag kan fortsätta blogga om jag skulle få för mig att stanna längre. Och med ett litet bensindrivet elverk kan jag ladda batterierna i datorn. Maten ska jag lägga i ett kallt hål vid husväggen och jag har googlat på utedass så det ska jag nog fixa. Det finns en liten sjö bara några minuters promenad därifrån och jag har gps i mobilen. Och nu ska min pojkvän fixa min lilla turkosa bubbla så vi inte får motorstopp.

Som ni ser funkar det helt utmärkt att säga ja först och tänka sen – en egenskap som gör att man blir uppfinningsrik. Fler röster om bland annat denna fantastiska egenskap kan ni se i klippet nedan!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

19 kommentarer till “En glad nyhet

  1. Katarina

    Jag hyrde en stuga på landet för några år sen.
    Lärde mej att stänga in maten ordentligt för det var många som ville dela den med mej.
    Det kom en hel myr-armé, som slog läger i köket. Möss och råttor hittade också kluriga sätt att förse sej av mitt matförråd.
    Vill inte skrämmas eller ta död på ”lant-romantiken”. Bara dela med mej av erfarenheter.
    Men du kommer klara det galant. Det är jag säker på. 🙂

    Svara
  2. Tove Lundin

    Å fy bövulen! Ska ta ett snack med Marilyn och rått-träna henne 🙂
    Förstår nu varför du verkar vara så stark! Detta var superbra att veta, ska komma på smarta lösningar som gör det omöjligt för dem att hitta maten. Kanske helt enkelt bara leva på rötter och bär i skogen? Och kaffe och vin, för det tycker de säkert inte om. Eller bjuda in dem och ha dem som husdjur..
    Hm, detta tåls att tänka på 🙂

    Svara
  3. Katarina

    Ja det var ingen höjdare. Speciellt eftersom det var vårt riktiga boende. Inte lantställe.
    Men efter ett tag hittar man strategier och lär sej att ta det onda med det goda. Och jag njöt verkligen av lugnet och nära till naturen-upplevelsen.
    Tystnad är en bristvara många gånger.
    Försökte smöra för grannens katt. Tänkte att den kunde komma in och jaga hos mej. Men den var inte intresserad.
    Säkert en övergödd latmask. 🙂
    Ja kaffe och vin räcker nog till och med råttor och möss ut tungan åt.
    Ja nu har Marilyn fått ett uppdrag som heter duga. Annars om hon strejkar får du ringa Anticimex. 🙂

    Svara
  4. Tove Lundin

    Visst är tystnad en bristvara. Jag som avskyr allt annat ljud än fågelkvitter förstår inte vad jag gör mitt i en storstad. Men jag älskar samtidigt pulsen. Jag har visserligen aldrig varit så bra på att bestämma mig för en sak..
    Taskig grankatt! Så skulle Marilyn aldrig göra 🙂 Jag skulle ha så svårt för att döda djur, i dag blev jag pinsam inne på ett fik när jag försökte hjälpa en humla 🙂

    Svara
  5. Katarina

    Jag är likadan. Vill ha lugnet men samtidigt allt det som finns i en storstad.
    Här i vår lilla stad är det högtrafik när stadsbussarna går en gång i halvtimmen. Det är frustrerande. Längtar efter tunnelbana och fler affärer att välja på. Och större utbud av fritidsaktiviteter för min son.
    Gillar inte heller att döda djur. Nu förstår jag inte hur jag klarade att gillra och ta hand om råttfällorna då.
    Men var nog beskyddarinstinkten som tog över. Min son var bara några månader gammal när vi bodde i stugan. Var rädd att han skulle bli biten i sömnen.
    Bra att du har en katt som ställer upp. Hon kommer nog få fart på råttorna. 🙂

    Svara
  6. Tove Lundin

    Jag minns hur det var, jag är från en by. När jag tänker tillbaka minns jag hur mycket jag saknade saker att göra. Är du fortfarande sugen på att flytta ibland? Tänkte på din sons skola och så. Hoppas det blir en bra lösning. Det är så svårt att bestämma sig tycker jag!
    Bebisar går helt klart före råttor!! Jag skulle gjort detsamma 🙂
    Kram <3

    Svara
  7. Katarina

    Jag är jättesugen på att flytta men tyvärr kom min son inte in på skolan vi ville ha. Det var fullt.
    Står kvar i kö och hoppas på bättre tur nästa år. Men jag tänker att jag kanske kan hitta ett jobb i Stockholm och börja pendla.
    Ett steg i rätt riktning. 🙂
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Vad synd! Vilken bra idé att börja med att hitta jobb i Stockholm! Så gjorde jag och nu bor jag ju här 🙂
      Pendla kan faktiskt vara kul, jag stickade många mössor och läste många bra böcker.
      Jag ska hålla mina tummar för att du hittar ett bra och roligt jobb här!
      Kram <3

      Svara
  8. Helena Franzén

    Hej vännen,
    inte varit inne på ett tag pga jobb, men är så glad att se vad du åstadkommit. Helt underbart! Men snälla söta du, säg inte ve och fasa över att göra ingenting! Det är precis det du behöver! Frid i sinnet, själen, kroppen! Sitt och rulla tummarna så länge du vill utan stress. Och ett råd – stäng av mobilen och datorn!!! Var inte tillgänglig jämt!!! Var bara online när du känner för det, men lämna mobilen någonstans i skogen, helst nergrävd! Vi stressar för mycket, bland annat för att vi vill vara tillgängliga, så för att slippa stress, se till att vara för dig själv och med din pojkvän! Njut av tystnaden i skogen. Ingen mobil, ingen el, ingen dator, bara naturens ljud. Visst var det därför du skaffade torpet?
    Ha det underbart!

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Helena!
      Vad kul att du är tillbaka 🙂
      Så himla bra råd, det är ju precis så det ska vara! Läskigt men nödvändigt.. Jag kanske ska gräva ner mobilen 🙂
      ”Hej du har kommit till Toves mobil, hon kan inte svara nu för jag ligger nedgrävd i skogen – pip”.
      Det stämmer: det var därför jag skaffade torpet!
      Ha det underbart du med!

      Svara
  9. Katarina

    Tack Tove. Du ger verkligen ”magiskt pepp”.
    Får alltid sån extra lust att komma loss och tro på mej själv när du peppar. 🙂
    Kram <3

    Svara
  10. Tove Lundin

    Vad glad jag blir att höra det!
    Du har ju redan allt i dig, det ”enda” du behöver göra är att se det – jag lovar!
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Jaa! Och tro på allt bra andra säger om dig!!
      Jag måste verklige själv jobba på detta,
      brukar säga att jag är bäst på allt med jämna mellanrum – för jag glömmer med lika jämna mellanrum.
      Även om det låter helt bisarrt i mina öron får det mig alltid att må lite bättre!
      Kram <3

      Svara
  11. Louise

    Åh, varför har jag inte sett denna tidigare?! Känner igen mig som tusan i allt alla ni fina säger, och även i småsaker som tex rörelser. Ingen sitter still i mer än en halv sekund, precis som jag! 🙂
    I morgon ska jag åka och bunkra ljusstakar! 😉

    Svara
    • Tove Lundin

      Välkommen hit till oss Louise – bättre sent än aldrig!
      Bra att du påminde mig om ljusstakarna – jag har nämligen slut på förrådet 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *