Ge en gåva

En bra nyhet för alla ljushuvuden

Marilyn vill prova på att vara ett ljushuvud.

 

En bra nyhet får inleda helgen. Enligt tidningen Studentliv pluggar allt fler studenter med funktionsnedsättning vidare. Ökningen är 25 procent de senaste åren! Statistiken visar att dyslexi är vanligast att få stöd för, därefter kognitiva funktionsnedsättningar som adhd. Anledningen tror man är ökad uppmärksamhet. Till exempel informerar man nu om detta på informationsdagar.

Det kändes lite extra skönt i kroppen när jag läste artikeln, både för att fler får hjälp men också för att informationen sprids. Själv hade jag självförtroende som Lotta på Bråkmakargatan: ”Det är så bra med mig för jag kan nog allt”. Det kan jag nog också – men jag orkade inte i längden. Därför hade det varit extra gött om jag fått extrahjälp under min studietid.

Men man kan ju inte spola tillbaka i tiden. Däremot kan jag hjälpa till med att sprida informationen till de som behöver den i dag.

Tveka inte du som funderar på att plugga vidare – kunskap är makt även i sig självt. Eller Nam et ipsa scientia potestas est, för den som vill briljera med latin. Om det så bara blir en termin kommer man långt med erfarenheten, känslan av att våga och klara av och en akademisk vokabulär. Enligt mig ska sånt som funktionsnedsättningar inte få styra viktiga saker som studier.

Men den kanske viktigaste effekten av detta är kanske att vi sprider ut oss i samhället. Hurra för adhd-ingenjörer, chefer och lärare! Hurra för alla oss!

Riot!

 

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

14 kommentarer till “En bra nyhet för alla ljushuvuden

  1. Tyra!

    YAYAYAYAYAYAY! Vad bra! Framtiden är ljus! Nu blir jag glad 😀
    Det kommer bli kul att vara ADHD-lärare. Om jag blir det då, för jag vill hålla på med annat kul också. Jag vill göra allt kul i hela världen!

    Jag har fått medicin nu. Första medicindagen lixom. Man kan dö av dom här medicinerna stod det på paketet. Eller bli manisk/psykotisk. Eller få brist på känslor. Eller få en allergisk chock. Eller få en massa tics. Men typ inget av det hände. Jag blev lixom neddämpad. Jag kände känslor lixom men jag brann inte upp, drunknade inte, attackerades inte, översvämmades inte, eller bröt inte sönder på något sätt som jag gör minst tio gånger varje dag i vanliga fall. Och så lixom var jag pigg i hjärnan men lugn i kroppen. OOOGABOOGABOOGA vad läskigt. Jag kan seriöst inte minnas om jag har varit lugn någon gång förut. Altstå på riktigt.

    Svara
  2. Tina

    Blir så glad för din skull, Tyra 🙂 Det är inte alla som vågar ge mediciner en chans. Själv var jag motståndare in i det sista. Trodde jag skulle bli någon annan än mig själv, men här är jag. Bara mer koncentrerad, fokuserad och på grund av att jag klarar av mer, också mycket gladare. Kram

    Svara
  3. Cecilia

    Jag är bipolär-ingenjör. Jag var t.o.m bipolär-chef ett tag. 😉 Nu är jag bipolär-sjuk, och sitter mest i soffan och stickar (och river upp, för jag tappar räkningen på maskorna) en tröja.

    Under studenttiden märktes det inte så mycket på ytan, för det var alltid någon som var galen, hyper, sömnlös eller deppig. Men examen 1998 blev 2008 istället. Jag visste inte att jag var sjuk då, det kanske var lika bra. 😛

    Svara
  4. Gerd

    Länge sedan jag hörde av mej….vi, jag och sonen, har kämpat hårt med skolan och dess oförståelse. Läxorna har varit jobbiga. Nu har vi bytt klassföreståndare (den förra hoppade av skolan…? Men det vara bara bra för oss…om man får lov att säga så…). Nu byter skolan rektor också efter bara lite mer än 1½ år! Den förra kommer tillbaka. Nu känns det ljust för oss i skolan, nya klassföreståndaren är ung och engagerad. Nu blir det ordning och reda sista terminen i sexan, YEAH!

    Svara
  5. Jessika

    Hej igen Tove! Så, nu har jag läst din bok. Två gångers läsning tog det. En lång å en kort. (Det hör inte till vanligheterna att jag betar av en bok på det sättet ska du veta.) Du är fantastisk! Jag är såå glad att jag träffat dig. Du är rolig å inspirerande å får mig att känna mig alldeles nöjd med att va ett litet psyko. Dessutom får du mig att våga bejaka storhetsvansinnet i mig. Jag vill skriva, jag ska skriva, jag ska skriva en bok. Vi ses på tisdag!

    Svara
  6. Tyra!

    Tina: Jag bara ”okej hjälper medicinen mig så är det väl bara att köra på typ” Men det är ändå svårt med det där. Kram på dej kram på dej!

    Cecillia: Tips! Ät bakad potatis på kvällen! Det har jag hört ska vara bra, man blir typ lugn och glad av det har jag hört. Kram!

    Svara
  7. Tove Lundin

    Håller med Tina, modigt Tyra! Vad skönt att höra att det har hjälpt er! Du kommer bli en grym adhd-lärare Tyra 🙂

    Åh, en chef-bipolär-ingenjör-sjukskriven! Inte illa Cecilia. Stickning är suveränt tycker jag, tappar också bort maskorna och får repa upp men tror att det är bra terapi om man har hårda krav på sig själv. Har hört att man mätt hjärnvågor på personer som stickade och de var desamma som hos de som mediterade – kan säkert stämma! Tror också att det kan ha varit lika bra att inte veta ibland! Håller med, man smälter in bra som student!

    Hej Gerd!
    Kul att ha dig här igen 🙂 Åh vad kul att höra att det går bra för er. Det gör mig verkligen glad! Kram till er båda

    Vad kul att du gillade den Jessica! Det gör mig mycket stolt att du tagit dig igenom den, bästa betyg man kan få om man frågar mig 🙂
    Jaaa! Skriv en bok!! Storhetsvansinne är bra tycker jag – annars blir inga böcker gjorda! Vi ses i morgon!

    Tack Therese! Nu blir jag jätteglad! Och tack för länken till din blogg (söt katt!!) Önskar även dig en fin dag!

    Svara
  8. Tyra!

    Tack! Fast jag ska sluta med medicinen när saker och ting har lugnat sig och så. Typ när jag går ut nian. Imorgon så höjs dosen och det känns läskigt. Från gulgråa piller till blågråa piller.

    Svara
    • Tove Lundin

      Det gör du säkert rätt i, Tyra! Ja fy, blågrå låter faktiskt snäppet läskigare än gulgrå – lycka till!

      Svara
  9. Linda

    Längesedan jag lämnade ett avtryck här. Har varit tillbaka på jobbet heltid sen januari nu. Det känns bra, tog mig ur den här gången oxå. Som i förebyggande har jag tagit tjänstledigt i höst. jag ska förhoppningsvis gå på folkhögskola. jag vill också skriva. kursen heter ”Skriv!- Poesi,prosa, dramatik”
    Igår i födelsedagspresent fick jag en ny fin dator av min sambo. Väldigt skrivarvänlig. Jag är livrädd, stolt och förväntansfull. Allt på samma gång.
    Nu ska jag hitta rytmen i livet som passar mig. Å så ska jag oxå läsa din bok Tove. Vart hittar jag den?
    Till er som funderar på medicin. Utan den hade mina mörka studen varit längre och jävligare, det är som en krycka i vardagen för ditt haltande inre. Att ta medicin mot en sjukdom är ju inga konstigheter. Men man ska alltid göra det som känns rätt för en själv.
    Massa kramar till er alla!
    http://www.panikfindus.blogspot.se

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Linda, åh vad kul att höra från dig! Och vad kul att höra att du är tillbaka. Det inger verkligen så mycket hopp. Det låter ju som en toppenidé att ta tjänstledigt och göra något nytt och spännande när hösten och mörkret kommer igen. Den kursen låter ju hur spännande som helst, skriva är det bästa jag vet! Min bok (Handbok för psykon) hittar du i bokhandeln eller på nätet, den kommer snart ut som pocket också och blir lite billigare. Massa kramar!!

      Svara
  10. Malin

    Jag har aldrig gjort någon utredning för ADHD, men är nu ganska övertygad om att så är fallet för mig. Jag har alltid haft svårt med skolan, redan i 7an hade jag oerhört dåliga betyg och hög frånvaro. Men det här med att sitta still i klassrummet har alltid varit mitt problem, sen första klass. Jag var i skolan, men aldrig stilla där jag skulle vara. Jag försökte läsa på Gymnasiet, men efter andra försöket så hoppade jag av och började jobba istället (vilket jag faktiskt är bra på, en liten arbetsmyra) Det är klart att jag har haft en önskan och vilja hela tiden att klara av att studera, men har aldrig fått det stöd och den hjälp jag har behövt. Jag är nu 24 år, och har bestämt mig för att göra ett försök på komvux, detta tack vare att syon jag pratade med gav mig kontaktpersoner och verktyg som kan underlätta för mig. Den största förändringen är nog att jag är ärlig mot mig själv och ser mina svårigheter, och ser till att få hjälp. SÅ jag håller tummarna för mig att detta ska gå, ! 🙂 Tack för en bra blogg! Hjälper mig mkt att komma till insikt om saker och ting!

    Svara
    • Tove Lundin

      Åh vad spännande, Malin! Jag är säker på att du kommer fixa det galant! Är man medveten om sina svårigheter och hittar verktyg kan det som kändes som uppförsbacke bli till nedförsbacke. Du har hittat tre viktiga verktyg: ärlig mot dig själv, se svårigheterna och att be om hjälp.
      STORT lycka till med komvux!

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *