En bok och en uppväxt.

Jag håller just nu på med en bok som ska ges ut på Syster Förlag i höst. Det är så spännande och roligt och nervöst! Boken är baserad på mina upplevelser av hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk förälder. Så ja, väldigt personligt med andra ord.

Jag läste i DN för någon dag sedan en artikel som frågade sig om det är en myt att för att bli en lyckad författare eller konstnär behöver man en tung uppväxt i bagaget. Jag tyckte det var intressant för att det är en så vedertagen myt. Och så tänker jag ju då på mig själv…Och min uppväxt vs mitt konstnärskap. Eftersom det för mig personligen har varit förödande för mitt konstnärsskap att ha dåliga uppväxtvillkor. Inte för det jag berättat om. Tex Livscoachen är ju en direkt produkt av min dåliga självkänsla. Men eftersom det jag upplevt har gjort mig till en person med extremt dålig självkänsla som haft så mycket beslutsångest att jag knappt kunnat rita ett streck, så har jag inte kunnat skapa nånting annat än inifrån ett slags kaos. Jag har ändå ritat, för jag älskar att rita(why), men jag har sällan (läs aldrig) färdigställt nånting eftersom jag inte har kunnat stå för nånting. Förrän nu då. Men nu är jag 37 år liksom. Och jag har ritat ofärdiga teckningar i ca 37 år… Okej jag började inte rita exakt när jag var 0 år. Men TYP.

Jag kan störa mig så mycket på när jag hör någon säga att man ska vara tacksam för det man varit med om trots att det fått en att må skit. Det vill säga: ”Om jag inte hade varit med om det jag varit, hade jag aldrig blivit just den här personen och aldrig varit just här”. Ni fattar. Det jag vill säga då (med präktig röst) är att jag skulle vara oerhört tacksam om jag hade fått växa upp i en trygg och kärleksfull familj. Jag hade bytt allt i min personlighet mot det. ALLT. Jag hade inte haft samma historier att berätta. Men andra.

Sen får man ju såklart göra det bästa av det man fått. Det går ju inte på nåt annat vis. Jag har ju tex valt att göra en seriebok om det hehe. Och det är ju otroligt kul. Och intressant. Och smärtsamt. Jag tänkte att jag ska dela med mig lite av den processen här. Hur jag jobbar med att få fram känslor, hur jag ritar och hur jag tänker kring berättande. Ja vi får helt enkelt se.