Ge en gåva

Dunk, duns!

- Till ert förfogande!

Läs inte denna stump, man blir bara arg.

Jag är arg ganska ofta. En sak som gör mig arg är när jag påminns om mitt dolda handikapp. Duns. Till exempel som när jag ska packa en väska, läsa en lång text eller planera. Dunk. Gånger när man måste, som jag kallar det ”tänka hårt”. Det syns inte men det känns. Duns. Kanske är det därför jag bli så fasansfullt arg. Det känns i magen, armarna och i hjärnan. Duns. Men utanpå ser man precis likadan ut. Dunk!

Ibland går det en halv dag utan att jag blir påmind. Duns. Det är en bra dag. En dålig dag blir jag påmind varje sekund. Dunk. I går var en sådan dag. Eller, en gång i sekunden är inte helt korrekt. Ibland två, och ibland mer. Beroende på låt.

Till exempel, Lady Gagas Poker face är två gånger i sekunden. Duns, dunk. Veronica Maggios Måndagsbarn är en gång i sekunden och Michael Jacksons Black or white kan jag inte räkna till. Dunkdunkdunk. Dunkdunkdunk.

I går skulle jag ha skrivit en text. Dunk. Den blev aldrig gjord. Eftersom min granne ville ha disco. Mitt på blanka dagen. Duns. Klockan sju kapitulerade jag, då hade jag kämpat sedan lunch. Duns. Istället fick jag gå upp tidigt i morse och göra klart. Problemet är inte att musiken är jättehög. Dunk. Problemet är att den inte är det. Förmodligen störs ingen annan av ett dovt dunk en gång i sekunden. Duns. Men jag gör det. Varje litet dunk pulserar genom kroppen som en elektrisk stöt. Dunk!

Kära granne på våningen under!

Jag förstår att det är mysigt att lyssna på discomusik på dagarna. Och att basen är viktig för bästa effekt. Jag förstår också att detta meddelande kan riva upp känslor, du kanske vill kalla mig för saker som ”kärring” eller ”torrboll” – eller värre ord, som jag inte har i mitt präktiga vokabulär. Nu till saken.

På grund utav att jag ännu inte blivit geniförklarad som författare (av andra än mig själv), eller ens tilldelats Stora journalistpriset, har jag inte råd med eget kontor. Det betyder att ditt tak är detsamma som golvet på min arbetsplats.

Anledningen till min frustration är att jag har extrema koncentrationssvårigheter. Det beror på att jag har adhd. Varje mitt-på-dagen-disco är en förlorad arbetsdag för mig. Anledningen till att jag inte vågar be dig stänga av är densamme (att jag har adhd). Jag förstår att mina återkommande vredesutbrott inte heller är så angenäma att leva med. Och att detta med största sannolikhet gör saken plus minus noll.

Om du är intresserad av att någon form av förhandling är du välkommen upp på en kopp kaffe. Jag har en katt som heter Marilyn och du får gosa med henne.

Vänligen,

Tove

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

15 kommentarer till “Dunk, duns!

  1. linda

    Jag är oxå arg. Men på mig själv. För att jag inte hjälper mig själv när jag mår bra. Idag har jag en dålig dag. Fast jag är nog arg på dem på jobbet, de klagar de på småsaker. vill bara skrika på dem! ”Va glada att ni mår bra!Att ångesten inte river i er!” Idioter vill jag kalla dem. fast det är ju inte deras fel. Jag vill oxå klaga på småsaker!
    Och jag skulle alla dagar i veckan hellre vara hos dig och gosa med Marilyn! kram
    http://www.panikfindus.blogspot.se

    Svara
  2. Katarina

    Hör hundskall från grannens lägenhet ibland. Går genom kroppen som en elektrisk stöt varje gång – som du beskrev så bra Tove. Är ju precis så det känns.
    En del säger att jag ska ignorera jobbiga ljud. Men de vet antagligen inte hur det känns när man upplever ljud på annorlunda sätt och inte kan stänga av och sålla bort.
    Förstår att det känns hopplöst att jobba hemifrån med discodunk under fötterna.
    Kram <3

    Svara
  3. http://mariellejohnsson.wordpress.com

    Usch vad jobbigt. Jag har inte riktigt så stora problem med det där (fast dom finns), men både min man och min dotter har stora problem med det där, precis som du skriver. Så jag tror jag förstår ändå lite.
    Kram.

    Svara
  4. "Jessica"

    Här kommer en fundering, kanske URdumt förslag men om det är så att du kan lyssna på egen musik lagom högt för att eliminera basdunket. Om jag hör en sak bara lågt DÅ störs jag av det (hjärnan letar efter att få höra det som låter) men inte om jag hör det lagom högt el lite högre än så då ”är det bara där”.

    Svara
  5. lena johansson

    hej!
    känner igen det där du beskriver mycket väl.
    hade lite problem i början när jag bodde här (första 1,5 året)
    när grannen med basen sen skaffade soroundljud till tvn gick jag i taket o ringe jour o hyresvärd. som tur är bor jag hos hyresvärd som lyssnar o tar en på allvar i dessa frågor, så basljudet upphörde o har ej satt igång igen…skönt.
    ja, o tankarna o känslorna kastar verkligheten hit o dit konstant…går inte att bedöva med egen musik eftersom jag kanske inte kan lyssna just då..
    just nu håller dom på o blåser löv o klipper gräste utanför, blir fint..samtidigt är tvn på med debatt…det var lite för högt, sänkte..
    all aktivitet idag driver mina tankar mkt hårt, jag håller igång ett tag för jag vet det blir tyst sen..
    egentligen vill jag vila, men måste äta lunch snart och innan det ut med sopor o gå o köpa cig.(vet inte om kiosken är öppen i helgen)
    sen kommer jag som jag dagligen gör, vila efter lunchen o sova en stund, sen följer mina eftrmiddagsprogram på tv.
    idag har jag inte orkat skriva på facebook, läcker som ett såll där
    behöver terapi men har ej fått det än..
    hoppas du kan lösa ljudproblemen ..kan inte din kille fixa det?
    ha det bra o tack för bra blogg
    hlsn lena

    Svara
  6. Tove Lundin

    Precis sådär tänkte ju jag när det var som värst, Linda! ”Jag vill också klaga över småsaker”! En dag talade jag om för mamma att jag hade ont i magen. Hon blev glad ”gamla Tove är på väg tillbaka” sa hon.. Du är så välkommen hit! 🙂

    Ja, hur förklarar man det, Katarina?! Och speciellt för en hund! Det är i alla fall mycket skönt att få andra reaktioner på mitt klag än ”men ignorera det bara”. Tack 🙂
    Kram <3

    Vad skönt att kunna sortera bort lite, Marielle! Och att du ändå förstår din familj. Kram!

    Jag har provat det där "Jessica" och tycker inte alls det är en dum idé! Ibland försöker jag göra så, ibland funkar det! Men oftast måste jag ha det knäpptyst.. Men tror verkligen på idén!

    Hej Lena!
    Du beskriver så himla bra hur det kan vara! Hoppas du orkar kämpa för att få terapi, eller att du har någon som gör det åt dig. Stå på dig!!
    Jag tror att jag kommer våga säga till nästa gång. Nu har jag lite kött på benen och medhåll!
    Tack för din kommentar och massor av lycka till med kampen!

    Svara
  7. Estelle

    Jag vet också precis vad du menar, för mig är det där med basen en av de värsta ljuden som finns.
    Tyvärr har min granne börjat spela väldigt ”basig” musik på nätterna en del på sistone.
    Funderat på att ringa störningsjouren, men sedan tänkt att de nog inte skulle bry sig eftersom det nog ändå inte är tillräckligt högt.
    Bara jag som är hyperkänslig..
    Skrev en ”feglapp utan underskrift” och satte upp i trappuppgången för ett tag sen, men det verkar inte ha hjälpt eller så kände de sig inte träffade och trodde att det var någon annan jag menade?!?
    Nå väl, hoppas att det bättrar sig med grannen för dig så snart som möjligt!

    Svara
  8. Katarina

    Ja precis hur förklarar man det för en hund? 🙂
    Supersöt hund men känner ändå för att smyga ner sömnpiller i brevlådan till den, när den ylar och skäller som mest.
    Känner hur de små djävulshornen växer fram på mej när jag tänker så. 😉
    Kram <3

    Svara
  9. Tove Lundin

    Fy för basgrannar!! Jag tycker feglappar är helt okej om man inte vågar säga till. Man blir ju lite feg när andra kanske inte stör sig. Önskar att det vore självklart att tala om för sina grannar att man har problem med ljud! Lycka till med din basis!

    Har också en supersöt hund som gillar parken utanför mitt sovrumsfönster! Och hjälp vad konstiga tankar man kan få ibland… 😉 Kram <3

    Svara
  10. "Jessica"

    Jag sa till min dåvarande granne för några år sedan porslinet stod och hoppade i köksskåpet basen på andra sidan i hans hall. Höga som normala garderober!!!!!
    ”Synd för Dig att Du bor granne med en som jobbar med ljud”
    men va faaaaaan när han vräkte på samma dag som jag skulle på pappas begravning var jag INTE glad tror dom förstod allvaret sen slutade det.

    Svara
    • Tove Lundin

      Bra att du sa till, modiga ”Jessica”! Vilken knäpp en. Hoppas han fick skämmas ordentligt. ”Synd för dig att du är granne med en som har svart bälte i karate” skulle du ha svarat 😀

      Svara
  11. "jessica"

    Jag vill börja med att säga att texten borde ligga under rubriken med väskan (orkar inte gå igwnom ett års bloggar) samt att det är inte för att förringa el tycka at det äe löjligt att Du har svårt med packandet.
    VAD i packandet är det Du blir arg på? att få med alla viktiga saker el hur det ska ligga? jag blir orolig när jah ska åka iväg att det mest vesentliga ligger kvar hemma. Avskyr resväskor använder helst väska med många fickor-jättedumt egentöigen då jag glömmer bort grejorna o TROR jag gkömt dom…*suckar* säger som ”kryddan” Pettersson i Helt Apropå>

    Svara
    • Tove Lundin

      Bra grej, ”Jessica”! Jag ska skriva om packande, jag har dessutom analyserat detta fenomen mycket noga 🙂
      Hihi ”Packad och glad” 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *