Delad glädje dubbel glädje

Jippie - typ..

Jag har en kompis som det alltid är så roligt att berätta glada nyheter för. Hon har en fenomenal inlevelseförmåga och total oförmåga att göra sig till, min lycka blir dubbel av att få dela den med henne. Som nu senast:

– VA, vilken snyyyyyyyyyyyyyyg jacka, få se bakifrån!!! Heeelt sjuuukt vad snygg den är, lyllos dig! eller:

– Äresant! Har han träffat en tjej! Ååååååh, vad glad jag bliiiir, varför har han inte sagt nånting! sen ursäktar hon sig i telefonen medan hon ropar på typ sin pojkvän, för att sprida lyckan vidare med eufori i rösten, och man hör honom mumla något till svar.

Den förmågan, att känna andras glädje och bekräfta den, är få förunnad och jag blir lycklig bara av att skriva om henne. Det är himla kliché, men det tåls att tänka på; glädje blir bara större ju fler som delar den.

“Gör en snäll sak med personen du är arg på istället för en dum”, stod det på ett läxpapper från min psykolog. Jag gick och grunnade på det där ett tag. Så tog jag med min pojkvän på hockey VM i Globen istället för att sitta hemma och sura bredvid i tv-soffan för att jag hatar allt ljud.

Att få se hur jag kunde göra honom glad gjorde mig lite snällare mot den person jag är argast på – nämligen mig själv.