Ge en gåva

Dagens motion

Hårdträning!

 

Mot slutet av graviditeten började vågen närma sig tresiffrigt. Detta på grund av olika anledningar, vissa roliga (att jag bar på två bebisar) vissa mindre roliga (att det var en komplikation som gjorde att jag växte supersnabbt). Nu, några månader senare har jag börjat få konturer igen. Det får ta sin lilla tid har jag bestämt, men jag är fast besluten att bli så mycket som den jag var innan det bara går. Jag gillade nämligen mig själv, utanpå och inuti.

Fast, lite mindre feg fis har jag blivit senaste tiden. Den är min ena dotter som gjort mig sådan. Hon har lärt mig ett och annat, som att inte ge upp och sluta vara så blödig. Låta saker rinna av mig lite mer. (Även om jag nyss räddade en blomfluga ur mitt vattenglas och försökte ge hjärt- och lungräddning, men hon är ute på promenad så det håller jag för mig själv).

Men si det är en annan historia. I dag vill jag skriva en stump om motion. Visste ni, kära läsare, att tjugo sekunders skratt motsvarar tre minuters hårdträning? Och att humor och skratt i sig hjälper mot stress. Är det då inte fullt logiskt att istället för att stressa till gymet titta på en rolig film eller träffa en kul vän? Så tänker jag i alla fall.

Så, nu har jag skrivit klart om motion.

Det var lätt att sätta skrattet i halsen när man i somras läste om de grannar som protesterat mot LSS-boendet i Glasberga. Men för den som missat vill jag rekommendera härliga Jills svar på tal.

Där mina vänner, har vi dagens motion!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

7 kommentarer till “Dagens motion

  1. Eva

    Hej Tove! Välkomna hem i efterhand! jag är så glad för er skull, GRATTIS till era underverk. Tack för det du delar med dig av från era äventyr! kramar från Eva

    Svara
  2. Susanne L

    Åhh så skoj att se att du ”är tillbaka” och att allt gått vägen. Har själv tre vuxna barn bla en dotter på 21 som har både bipolär II diagnos och nu också nyligen fått diagnos på ADHD. Efter många fruktansvärt jobbiga år med depressioner, självskadebeteende mm mår hon nu så bra så att det är ren och skär lycka!! Men som vi har ”slagits” med vården och jag har kämpat för att hon även skulle utredas för ADHD. Inte förrän nu när hon har börjat få ADHD medicin börjar hon äntligen få ett normalt liv!! Man får verkligen ett förändrat perspektiv på livet, det behövs så lite för att känna lycka/glädje när man har varit igenom traumatiska saker. Och bebisar eller som i mitt fall nu även barnbarn är ett av dessa livets goda bitar! Kram på dig/er

    Svara
  3. Kristina

    Ett ganska försenat GRATTIS till hela familjen! Jag blev så jätteglad. Men också skrämd: gud vad farligt det var och vad ni har gått igenom! Och så bra ni har klarat det! Lycka till allihop och tack för att du delar med dig här på bloggen.

    Svara
  4. Ella

    Hej Tove!

    Först och främst tack för en helt underbar och läkande blogg! Hittade hit nyligen och det har verkligen varit förlösande.

    Jag skulle vilja ställa en fråga, och hänvisa mig gärna till tidigare inlägg om det finns sådana, men eftersom jag håller på att utredas för bipolaritet undrar jag om du skulle kunna beskriva lite hur manin ser ut just för dig. Jag stretar emot så värst och menar att min mani inte alls är mani utan bara härlig. Jag möter Gud i naturen och sådant – det är väl inte fel? Jag blir inte galen och spelar inte bort alla pengar och gör ingen ont. Kan det vara mani ändå? Lite det funderar jag på och undrar därför om du skrivit något tidigare eller skulle ha tid och lust att göra det nu – om exakt hur manin ser ut, lite mer dagligdags sådär och inte så som den ser ut i läkarböckerna eller wikipedia…?

    Grattis till småttingarna och grattis till att ni verkar ha tagit er igenom en riktigt tuff period!

    /Ella (kanske eller kanske inte galen)

    Svara
  5. Tove Lundin

    Hej Eva! Det är jätteskönt att vara tillbaka! Inte minst att få komma med så bra nyheter efter allt som hänt. Kramar!

    Åh, vad skönt att höra att det gått så bra för er familj, Susanne! Jag vet lite om hur man måste kämpa för att få hjälp. Det är skönt att det mer och mer uppmärksammas att tjejer också kan ha adhd, och att det kan se annorlunda ut, till exempel som för din dotter. GRATTIS till barnbarnet! Kram!

    Tack Kristina! Ja, det har verkligen varit en resa!

    Tack snälla Tyra och Malin <3

    Hej Ella!
    Välkommen hit! Hoppas du ska hitta mycket som hjälper dig i mina texter och bland kommentarerna!
    För mig var det lite liknande – det blev aldrig fara för mig eller någon annan. Det som ibland kallas hypomani. Kanske det som oroar mest är att det kan följas av en depression och att det är därför viktigt att vara på sin vakt. Sen är det ju bra att lära känna sig själv. Jag minns inte på rak arm var jag skrivit om den biten, ska leta lite och länka senare här i kommentaren. Sen får du gärna fråga om det är mer du undrar! Även om det var skönt att det aldrig blev jätteilla tyckte jag oxå det var väldigt förvirrande att vara "mittemellan" och inte känna igen mig i beskrivningarna.

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *