Att vara där man är

"Primadonnan och Gullvivan"

Två och en halv dagar ute hos mina föräldrar, bland gullvivor, fågelsång och äppelblom, är anledningen till att ett “skötsamt par + katt” nu söker torp, gärna “in the middle of nowhere”.

Jo, jag må vara aningen impulsiv och smått omväxlande i humör och sinne. Även om jag föredrar att kalla mig intuitiv och spirituell. Det där är en tolkningsfråga. Visst att det inte går att räkna på hela familjens fingrar och tår hur många gånger jag yttrat under min uppväxt “Mäh, åååååh vad jag hatar att bo på landet! Hjäääälp mig härifrån!” Jag har länge bestämt hävdat att jag är en reinkarnerad primadonna från typ New York, fånge i en lantis kropp i en småstad.

Nu är jag stor och har fått min vilja igenom. Jag har caféer, barer, köpcentrum, teatrar och biografer runt husknuten. Och vad händer? Jag vill ha det precis tvärt om. Så kommer det där sms:et från väninnan i stan “Säg till om du är uttråkad, jag har vin” och allt blir bakochfram igen.

Kanske är det bästa att njuta av naturen ute på landet och av pulsen i stan. Inte sitta och sakna det ena eller andra på fel plats.