Att söka för att kunna glädjas

Det finns många glädjeämnen även i karantänen. Ett är lyckan när man hittar det man letat efter, letat länge efter.

En stor del av min dag går åt till att söka efter det som inte ligger kvar där jag lade det. En gång misstänkte jag att någon smugit in medan jag sov och lagt mitt förstoringsglas bland teburkarna, men jag vet ju att det inte var möjligt. Det finns bara jag i mitt kök och det måste vara jag själv som gjort det, för att jag skall bli så väldigt glad när jag hittar det. Några glädjeceller i min hjärna överraskar mig också med att komma ihåg det där bladet jag letade efter. Det hade bara gömt sig bakom inköpslistan till ICA.

Så bra att glädjen över att finna det man söker överträffar irritationen när man letar.