Att skämmas eller inte skämmas – Mind
Ge en gåva

Att skämmas eller inte skämmas

Jag skäms så otroligt mycket över mig själv. Jag kan skämmas över allt. Allt som jag är eller bara har med mig att göra. Mitt hem. Mina kläder. Mitt smink. Mina skor. Min tandkräm. Jag skäms när jag agerar. Jag skäms när jag inte agerar. När jag pratar. När jag är tyst. Jag skäms när jag träffar människor, och när jag är osocial. Jag skäms över att jag har släppt en bok. Över att jag kallar mig serietecknare. Jag skäms över att jag skriver det här på en blogg. Ja, man skulle kunna säga att skammen i mig är fullkomligt gränslös faktiskt.

Man kan ju också fråga sig vilken sjuk personlighet jag har eftersom jag hela tiden gör saker som jag känner skam inför. Man ba: men sluta rita då om du nu skäms så mycket. Men jag tror svaret är enkelt, jag skulle inte göra någonting i sånt fall. Då skulle jag leva som en levande död. Vilket också skulle vara skam!

Hoppet ligger dock i att ju bättre jag och min personlighet mår. Desto mindre skam. På gott och ont. För dels får jag ju då känna känslan av att jag kan. Att jag kan vara stolt över mig själv och inte leva i total motvind hela tiden. Vilket ju är, ja en fantastisk känsla. Å andra sidan vågar jag göra andra val, vilket gör att jag får extremt mycket skamkänslor. Bara det att vara nöjd med någonting och berätta det för någon….FY FAAN vilken skam. Det är nog till och med den värsta skammen. Att vara stolt. Att vara nöjd.

Jah ja. Nog om det.

4 kommentarer till “Att skämmas eller inte skämmas

  1. L

    Känner igen mig i allt.
    Upptäckte dig och dina alster genom en kollega som hade dem uppsatta på en liten anslagstavla i sitt arbetsrum och som – liksom jag – kämpade och kämpar med skam, depressioner, år av ångest… you name it. Skit rent ut sagt.
    Samtidigt är det just smärtan som har bidragit till kreativiteten och förmågan att skapa. Tack för att du delar med dig <3

    Svara
    • Marie Tillman

      Tack för din kommentar! Vad fint att du hittade mina alster så och att du kunde känna igen dig i det. Det gör mig väldigt glad 🙂

      Svara
  2. Fanny

    Hej, hittade ditt inlägg när jag googlade om detta, har precis samma problem. Trodde jag var ensam om det att det är några stora fel på mig. Att leva såhär begränsat att känna skam över allt. Tack för din öppenhet. Har du några tips hur man ska kunna jobba med sig själv för att bli bättre? Ja vad som helst är tacksamt, har nyss insett detta. Är 23 år och har insett att jag känt såhär ända sen barnsben.

    Vänliga hälsingar Fanny

    Svara
    • Marie Tillman

      Hej Fanny! Tack för din kommentar! Det är alltid skönt att höra att man inte är ensam! Tack! Och vad modigt av dig att du börjar ta i dom här sakerna. Det kan ju vara så otroligt smärtsamt (men det kommer vara värt det, jag lovar). Jag tror att det viktigaste är att komma på VARFÖR man känner skam. Det är ju inte medfött även om det känns så. Jag har två tips, tips 1 är att söka hjälp utifrån, om du inte redan gjort det. Få en remiss från en vårdcentral, om du inte tidigare fått terapi. Det andra tipset jag har är att följa och läsa inläggen som en amerikansk psykolog som kallar sig ”the.holistic.psychologist” på instagram. Låter kanske som jag försöker bjuda in dig i en sekt, men det är mindre flummigt än vad det låter! Hon är psykolog och skriver om att trauma inte behöver vara mer än att t.ex ha konsekvent blivit ignorerad av en förälder osv. och vilka konsekvenser trauman kan ge i vuxen ålder. Väldigt givande läsning om du frågar mig. Jag önskar dig kärlek och styrka på vägen. Kram/Marie

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *