Att cykla

Jag minns hur det var den dagen jag lärde mig att cykla. Eva och jag var tillsammans och hon lånade mig sin cykel.
Jag cyklade nedför en backe, jag kommer ihåg min glädje över att behärska två hjul och kunna ta mig snabbt framåt.
När jag inte längre kunde köra bil blev cykeln min möjlighet att ta mig fram, framför allt här på min sommarö.
Numera får barn en cykel redan långt innan de börjar skolan. Jag var tolv år när jag fick min första cykel. Den köptes på Cykel Björk på Odengatan, affären finns fortfarande kvar. Min cykel var begagnad och kostade 35 kr. Jag var så väldigt glad åt min cykel och kände att jag var fri när jag satte mig på sadeln och gav mig iväg.
Med Scouterna gjorde vi ofta utflykt med cykel och ofta till Lidingö som då var rena landet på många sätt. Men på Lidingöbron är det riskfyllt. På den smala bron går tåget på breda skenor och det är lätt att fastna med ett hjul. Fortfarande efter åttio år tänker jag på den spänningen när jag åker till Lidingön på den nya bron. Inte på cykel längre.