Ge en gåva

Årskrönika

Kära läsare, nu klarar jag inte längre. Som många av er vet är jag inte så bra på att hålla inne med överraskningar. Vilket blir ett ganska stort problem, eftersom själva grejen med överraskningar är att man ska hålla tyst om dem.

Hur som helst, den 22 november har jag bloggat här i ett år. Detta tänkte jag fira med en årskrönika. Ivrig som man är gjorde jag collaget ovan för en vecka sen. Tro mig, jag har ansträngt mig – men nu går det inte längre, jag måste få visa!

Nu till nästa problem. Tanken var att det skulle vara en matchande text under. En sammanfattning av året. Men nu har jag ingen inspiration, jag blev lite less på mig själv. Därför kommer min sammanfattning av året i ett annat inlägg, när jag orkar med mig själv igen. Jag vill tillägna denna årskrönika till Er.

Hur har ert år varit? Några av er, precis som jag har fått diagnoser och/eller utredningar. Kanske några har bytt jobb, blivit sjukskrivna, klättrat upp och/eller fallit ner i avgrunder. Har ni fått husdjur, stickor i fingret eller uppenbarelser? Nya tvång eller blivit av med gamla? Jag är så nyfiken!

Jag tänker att har man bloggat ett år kan man lika gärna blogga lite till. Därför undrar jag också om ni har frågor eller önskemål på vad jag ska skriva om.

Hur som helst kan ni räkna med en till årskrönika framöver! Varför vara lagom liksom.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

8 kommentarer till “Årskrönika

  1. Eva

    Hej Tove, vilken tuuur att du inte slutar efter ett år. Det är roligt att följa dina öden och äventyr.
    Lycka till på nästa blogg-år! önskar jag i förskott:)
    Mitt år som passerat har gett oss ett ljuvligt barnbarn, livets stora gåva! kramar, Eva

    Svara
  2. Linda

    Jag hoppas du fortsätter att skriva om din vardag. För det är ju där vi alla lever, fast i våra egna såklart. Det är just i vardagen som just jag behöver en knuff, inspirerande ord och påminnelse om att jag inte är ensam. Allt detta får jag ut av din blogg och dina andra läsare. Så fortsätt vara dig själv helt enkelt!
    Som nyfiken så är jag oxå intresserad av hur ditt liv varit tidigare. Vad tänkte du om framtiden och hur mådde du egentligen innan alla diagnoser och hur var livet då.?
    Massa kramar till dig Tove å grattis på snart bloggårsdagen!
    http://www.panikfindus.blogspot.se

    Svara
  3. Katarina

    Tänk att det gått ett år. Oj vad snabbt tiden går!
    Önskar också att du fortsätter som vanligt. Ger så mycket att följa dej.
    Vill gärna att du förklarar OCD och Bipolär sjukdom lika tydligt och bra som du gjorde med ADHD.
    Önskar också fortsatt koll på myndigheter och media – hur diskussionen går och nya regler som påverkar oss med dolda handikapp.
    Läser gärna om fler resor.

    Tack för att du fortsätter blogga.
    Kram <3

    Svara
  4. Lisa

    Hej, kan du inte berätta om hur du klarar av saker? Exempelvis hur du klarade av skolan?
    Supertaggande blogg du har men nåt att använda sig av skulle vara till enorm hjälp
    Tack i alla fall för alla ord du skriver/Lisa
    http://ctfdufi.blogspot.se

    Svara
  5. Tove Lundin

    Tack Eva!
    Och grattis till barnbarnet! Barn är lycka, min barndomsvän fick en bebis i år och mitt kompis-hjärta vidgades. Kramar!

    Tack Linda!
    Och tack för tipset, jag tycker det ska bli skoj att skriva om livet innan. Lite utmaning också, med tanke på minnet. Så jag kom på en idé! Jag ska kika i gamla dagböcker brev mm. Hoppas det ska färska upp minnet 🙂 Kramar!

    Tack Katarina!
    Ja, tänk att ett år snart gått (även om jag blev lite ivrig och det är arton dagar kvar) 🙂 Supertack för att du påminde mig om min bokstavsföljetong som liksom avstannade. Och jag lovar att hålla koll och ryta ifrån! Resor kommer också, det är så kul att minnas tillbaka!
    Kram <3

    Tack för tipset, Lisa! Och länken. En sådan text, eller fler utlovas! Jag tror att det ska finnas något längre tillbaka – jag letar och länkar så allt hamnar på samma plats!

    Tack snälla alla för ny inspiration, pepp och energi!

    Svara
  6. Julia

    Din blogg är väldigt läsvärd. Välskriven, tänkvärd, uppkäftig och rolig. Fortsätt så! Annars håller jag med någon av de andra, det vore kul att få reda på hur du med dina uppmärksamhetsstörningar lyckades ta dig igenom så mycket utbildning. Hur gjorde du för att ta dig runt dina hinder?

    Svara
  7. Katarina

    Håller med. Hur du klarade av skolan skulle vara intressant att läsa.
    Gärna från början med grundskolan och sen högre studier. Har lagt alla mina skolår bakom mej men suger i mej tips och idéer för min son skull.
    Han går i ettan och är redan skoltrött. Inte bra.
    Kram <3

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack snälla Julia, vad glad jag blir! En följetång om min skoltid utlovas 🙂

      Hoppas jag kan hjälpa lite Katarina! Skoltrött i ettan känner jag igen. Hoppas det finns bra lärare som kan göra undervisningen lite skojig också. Så himla viktigt! Ska ta fram mina bästa tips och trix, det var ju trots allt bara några år sedan jag satt i den där bänken..
      Kram <3

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *