Jag vill inte att folk ska se mig som gammal

Jag vill inte att folk ska se mig som en gammal äldre dam. Min ålder är ju inte min identitet, jag är samma person som jag var innan jag blev pensionär. Jag känner ingen skillnad. 

Men jag måste erkänna att jag fullkomligen älskar mina sovmorgnar. Att kunna börja dagen precis som jag vill, med gympa eller en lång skogspromenad till exempel. Den friheten är underbar.  

Men det är svårt att inte träffa så mycket folk längre. Känner mig socialt svältfödd ibland. Jag insåg inte hur många kontakter som var knutna till jobbet och som bara försvann, i stort sett över en natt. Det har jag inte riktigt vant mig vid än. Det kommer säkert ta tid.  

Nu i efterhand känner jag att det var bra att jag läste distanskurser på högskolan direkt efter pensioneringen och fortsatte med mina träningsrutiner, omställningen blev inte lika stor då. 

Dock vill jag fylla min frihet mer. Har bland annat funderat på om jag kanske skulle engagera mig ideellt, till exempel inom barnomsorgen, eller bli god man för någon som har det svårt. Då skulle man ju verkligen göra nytta och känna sig behövd.  

Alla dessa möjligheter och val känns spännande, men också lite stressande.  

Livet går så fort. Hur som helst vill jag passa på att göra sånt som jag mår bra av, medan jag och karln är friska och kan.  

Monica, 66 år 

Berättelsen är hämtad ur Minds må bra-guide “Livets glada dagar”