Till alla som inte vet hur vackra ni är

Det var natt över franska rivieran och alla elever från språkskolan hade samlats framför en brasa på stranden. Någon spelade gitarr, vågorna slog mot stranden och det var nästan som på film. Han hette Abel, var 16 och kom från Italien. Hans kolsvarta hår gick över axlarna och alla tjejer fick något speciellt i blicken när de såg på honom.

Jag satt några meter bort från de andra, tittade på vågorna och var allmänt konstig. Antar att intrycken blivit för många och att jag behövde tänka. Så plötsligt satt han bredvid mig.

– I like you, you are not like the other girls. You are different, sa han och mitt 15-åriga hjärta tog ett skutt.

Abel valde mig av alla söta tjejer. För att jag var den konstiga. Jag var för blyg för att svara och han gick tillbaka till de andra efter ett tag. Men hans ord stannade kvar för alltid.

I dag är jag dubbelt så gammal och vet att jag är både different och special. En spegelvänd superhjälte. Men fortfarande värmer det lite extra när jag får en komplimang för det som är annorlunda med mig. Som i går, när jag spelade in film och kamerakillen ville filma lite extra på mina tixande händer.

– Jag tycker det är fint, sa han och jag kände mig som 15 igen.

Jag har skrivit det förut, men det tåls att upprepa: alla ni som ännu inte träffat en Abel, ni som fortfarande tror att det är dåligt att vara different och not like others, det är inte sant!

I själva verket är det precis tvärt om – och en dag kommer ni få se..