Rensa i röran

I dag har jag rensat lite i röran. Den yttre. Jag hade fortfarande sex ouppackade kartonger från flytten förra året. Sex kartonger som nu är en.

Det lustiga med att rensa i den yttre röran är att den inre liksom rensas på köpet. Jag hade en liten cermoni där jag högtidligt rev alla oifyllda blanketter, halvklara hemtentor och andra Viktiga papper. Jag rev dem tills det bara var små pappersmolekyler kvar. Sedan slängde jag dem i en stor säck tillsammans med allt skräp jag samlat på mig.

Det fanns en tid, inte för avlägsen, då jag svävade i ingenmansland. Var jag än vände mig för att få hjälp blev svaret en bunt blanketter. Som samlades på hög. Den som säger att det alltid finns hjälp att få kan (ursäkta mina ord) skita på sig.

Mellan alla blanketter hittade jag små, skrynkliga lapar. Jag hade, nästan dagligen, skrivit ner dagens ljusglimtar till min pojkvän. De lapparna var min enda livlina.

“I dag har vi suttit vid Mosebacke. Melissa Horn hade konsert men vi hade inte råd att gå in. Istället delade vi på ett paket glass på en bänk utanför. Solen sken och vi hörde hennes låtar precis som att vi var där inne.”

De lapparna är skrynkliga av alla gånger jag tagit fram dem för att läsa. En kopp kaffe, en bra bok eller grillad lax. Det här är en riktig snyfthistoria. Jag skulle kunna skriva en roman om hur illa behandlad jag blivit av allt och alla. Och hur mycket jag fått kämpa. Men det tänker jag bespara er. För ni vet redan hur det är.

Man måste vara frisk för att få vara sjuk. Och när man väl blir frisk vill man bara glömma hela skiten. Men jag hoppas att min blogg får vara som de ljusglimtarna – en liten livlina. Här på vårdguiden finns all information man behöver. Om vi alla fortsätter kämpa kommer en dag då vi alla kan riva våra blanketter.

Vi skulle kunna ha en slags cermoni. Typ tända en brasa och grilla korv. Statsministern kunde få vara talare.