Ge en gåva

Posten

När jag växte upp på 1930-talet delades posten ut två gånger om dagen under veckan och en gång på lördagen. Brevlådorna tömdes alla dagar i veckan och det fanns en markering som visade när den senaste tömningen hade gjorts. Om man missade dagens senaste tömning, fanns det en sista chans. De spårvagnar som passerade Centralen, hade en brevlåda på sista vagnen och den tömdes sent på kvällen.
Det skrevs många brev, långa telefonsamtal var inte vanliga och man hade mycket att berätta. Mina brev slutade med: tillgivna Herdis. Skriv snart!
I dag skriver vi sällan långa brev, vi får inte post varje dag och vi klagar på Post Nord. Men häromdagen fick jag en julhälsning från Mexiko, stämplad 2019-12-19, alltså för nästan nio månader sedan. Jag ska inte klaga på Post Nord i fortsättningen.

اترك تعليقاً

لن يتم نشر عنوان بريدك الإلكتروني.

Relaterat innehåll

Herdis Molinders blogg

Fråga föräldrarna

Varför lyssnade jag inte när Mamma berättade? Varför frågade jag inte Pappa? Nu är det...

Own wordsLivet

Jag vill inte att folk ska se mig som gammal

Jag har svårt att förlika mig med tanken att jag är pensionär.  Då är man ju...

Herdis Molinders blogg

Varför

Lyssnade jag inte när Mamma berättade om sin uppväxt? Sitter jag kvar och slötittar på...