Måndagspoesi
En poet i ett träd.
Maj är snart slut,
jag måste ut.
Så kände jag i kväll,
jag är alltid snäll!
Dessutom snygg och smart,
nu har jag snart skrutit klart.
Nu till själva poängen,
jag låg på sängen.
Kände fasa över tidens gång,
istället för att lyssna på fågelsång.
Precis när jag skulle tjuta,
tänkte jag: nu får du sluta!
Du är fri att göra vad du vill,
behöver inte sitta still.
Inte heller följa normer,
lyckan den har flera former.
Jag gick till en park,
eftersom jag är så stark,
och kan känna barnalek,
klättrade jag upp i en ek.
Plötsligt stod tiden stilla
– jag gjorde mig lite illa.
Sedan hem jag smet,
och blev en stor poet!
Sov gott!