Lite om gråt

Jag har olika slags gråt. En av dem, den vanligaste, är arg-gråten. Den kommer i tid och otid (som när jag blir förnedrad) och gör mig helt matt efteråt. Tårarna kommer ojämnt och ögonen liksom krampar ut dem. Allt komponeras av skrik eller hulkningar. Den gråten ger inga sympatier.

Sen har jag lättad-gråten. Den är skön och kommer ofta efter ett utbrott. Kan även komma fram när jag ser på program som Extreme Home Makeover. Tårarna är mjuka och bara rinner av sig själva. Jag känner mig nästan lite söt när jag gråter så.

Men min favoritgråt är ledsen-gråten. Den enda gråt som kommer från själen. Det är inte så ofta den kommer. Antar att tårar är en förbrukningsvara och att jag är lite slösig. Så när de väl behövs är det ofta tomt på lagret.

I morse kom lite ledsen-gråt. Min pojkvän sa en klantig (men sann) sak och plötsligt började stora, varma tårar välla ur ögonen på mig. Hela själen brast ut i ett jubel och jag kunde torka bort lite av det onda som kom ut med tröjärmen.

Den känslan är underbar och kommer endast då man är modig nog att öppna dörren till själen.