God fortsättning eller hur det nu var

Glad fortsättning önskar Marilyn!

God fortsättning, kära läsare. Hoppas er jul varit fin och fridfull. Tänkte på det där med “god fortsättning” det är ju sånt där man slänger ur sig nu. Nu när det bara är några fjuttiga dagar kvar på året som gått. Sen har jag inte riktigt hajat om det är fortsättning på slutet av året eller på det nya man syftar till. Om det är det sistnämnda, varför säger man det bara i början på året? Kan det vara att man liksom slutar hoppas på den saken redan efter några veckor?

Som ni ser har jag svårt att pricka det där med traditionsenliga hälsningsfraser, glad midsommar och god påsk. Trevlig helg och grattis på julafton, egentligen funkar det mesta. Det är tanken som räknas.

Har man svårt med sånt i sitt eget fosterland blir det desto mer komplicerat på andra kontinenter. Typ den afrikanska, där jag ju har tillbringat ett levnadsglatt halvår av mitt liv. Ganska direkt efter jag flyttat till Kairo var det ramadan, det var oerhört spännande alltihop. Ramadan pågår i en månad och avslutas med en fest, eid el-fitr. Det tog mig ungefär en månad att reda ut vad människorna hälsade till mig. Kullu sana wa inti tayeb! Typ “Må du och alla år vara bra”. Men när jag lärde mig det var det ofatligt roligt att kunna säga en så lång sammanhängande mening som dessutom gjorde folk så glada.

Veckorna gick och min arabiska blev bättre. En gång åkte jag länge med en taxichaufför och vi pratade om allt möjligt. Jag var så stolt över mig själv att jag ville avsluta riktigt snyggt. Så jag stack åt honom en rejäl dricks, tog i från tårna.

– Kullu sana wa inta tayeb, sa jag.

Han såg så chockad ut, fick inte fram ett ord. Kanske blev han glad över dricksen, tänkte jag nöjt. Och dumt. Det var ju mitten på november, ramadan var slut för det året. Man sa inte så längre.

Glad påsk!