Du klarar precis vad du vill!

Dagens “problem som kan hänga ihop med adhd” blir: “Inlärningsproblem, läs- och skrivsvårigheter”. Källa Vårdguiden

Kära läsare, låt oss en gång för alla spräcka hål på myten om att personer med adhd skulle vara mindre intelligenta. Istället för att berätta om att jag blev kallad bimbo, fick gå om ett år i gymnasiet, ett år på universitetet, fortfarande inte kan stava och har glömt vad jag läst när jag kommit ner på sidan – tänker jag berätta om hur jag kämpat. Om vilken hjälte jag är.

Läs därför följande mening noga, ty den är lika underbar som sann: Du klarar precis vad du vill. Den meningen har jag alltid fått höra från de som älskar mig. Jag klarade det jag ville eftersom jag trodde på dem.

Jag älskar att läsa och skriva. Paradoxalt. Nej. Det enda problemet är att skolan inte tillät mig läsa och skriva som jag ville. Jag är stor nu, lever på att skriva, och läser när jag känner för det. Det finns många författare, läkare, forskare med mera som har inlärningssvårigheter. Man måste kämpa lite extra. Och det finns hjälp att få för de som behöver (som jag har nu).

Och vill man inte läsa eller skriva en rad – funkar ju det lika bra. Alla drömmar är lika mycket värda. Jag vet att alla ni, kära läsare, har era egna superkrafter och sätt att klara det omöjliga – berätta gärna! Eller säg dem i alla fall tyst för er själva.

Super-Tove

Följetongens huvudperson Tove halkade inte runt på ett bananskal under skoltiden. Hon gick i uppförsbacke i motvind. Baklänges. En isig backe. Hon hade tur som lärde sig läsa och skriva tidigt. Otur eftersom ingen, av den anledningen, skulle märka att hon inte kunde stava. Förrän det var försent. Tove är ett smartskaft, vilket var tur. Hon kunde följa med på lektionerna – om hon tog i så att hon mådde illa. Hon renskrev anteckningarna i färgglada färger och lät sin mor förhöra. Då slapp hon läsa i böckerna. Otur eftersom ingen märkte hur hon mådde. Förrän det var försent.

Men hon höll sitt stolta huvud precis över vattenytan. Lyssnade inte på de som kallade henne saker som blåst bimbo. Hon skulle bli journalist, så var det med den saken. Eftersom hennes betyg aldrig skulle räcka till journalistutbildningen läste hon arabiska under tre år (istället för två), knåpade ihop en uppsats med sina sista, obefintliga krafter, allt annat la hon åt sidan – och kom in på journalistutbildningen med sitt antagningsprov. Där stod hon plötsligt på toppen. Uppförsbacken blev en nedförsbacke.

För skriva – det kan hon.

Riot!